Ledare

Despoterna är för många - dags för demokrater att växla upp

Lennarth Hambre: För att få slut på Rysslands krigande behövs kraftsamling

Rysslands ockupation av delar av Ukraina och det förfärliga kriget är ett område där vi ser rakt in i ögonen på ondskans ansikte. När kilometerlånga dammbyggen i Nova-Kachovka sprängs under Rysslands kontroll med konsekvenser för ett stort geografiskt område och cirka 80 samhällen, städer med tusen och åter tusentals berörda människor, har ondskan gått över alla gränser. Att despotiska ledare har sitt ursprung i makt, dominans och en perverterad världsbild är inget att förvånas över. Rysslands politiska ledarskap med president Vladimir Putin i spetsen har visat att de är beredda att bortse från krigets lagar, humanitär rätt och mänskligt lidande samt skapa en ekologisk katastrof. En terror som skapar fruktan i och utanför landet. Rysslands försök att utplåna Ukraina visar inga mänskliga drag.

Mängder av krigsbrott dokumenteras nu i kriget, som förs med artilleri och missiler, förstörelse av byggnader där hela städer smulas till grus, stölder av egendom och skändning av döda. Detta fruktansvärda krig har drivit minst en tredjedel av Ukrainas befolkning på flykt i eller utanför landet.

Europa har förenats på ett unikt sätt i viljan att ge stöd till det utsatta Ukraina. Det är ett helt nödvändigt steg för att säkra den fortsatta freden på vår kontinent och dessutom för att begränsa ondskan. Ytterligare sanktioner och uppföljning av redan antagna är ett måste för att Putins regim slutligt ska böja sig. Detta kan kosta oss i väst med prishöjningar. Men det är en kostnad vi trots allt i solidaritet måste ta och regeringen får skydda de mest utsatta. Hur man än vrider och vänder är det inget mot vad Ukrainas folk går igenom.

Sveriges utrikespolitik har historiskt präglats av internationell vidsynthet. Detta har lett till att vi varit en viktig spelare på den globala politiska scenen. Just nu upptas allt fokus i våra internationella relationer av ett kommande inträde i Nato. Sveriges regering kan inte bara ägna sig åt frågor som berör vår egen svenska säkerhet. Regeringens vision måste vara global. Sveriges roll som ledande inom FN-systemet med ett flertal sändebud in i oros- och krigshärdar behöver fortsätta – inte trappas ned. Människor, ekonomiska resurser och politiska ambitioner måste sträcka sig längre. Regeringens ansvar för att hålla Sveriges internationella solidaritet levande är avgörande.

Despoterna är för många, egoismens ambition till makt och egen vinning är för stor.

—  Lennarth Hambre

Tack och lov består världen också av många goda samverkande krafter i svältkatastrofer, krigshärdar och konsekvenser av klimatkrisen. Olika bistånds- och humanitära organisationer, kyrkor och samfund gör imponerande insatser. Men det räcker inte. Despoterna är för många, egoismens ambition till makt och egen vinning är för stor. Här måste demokratiska internationella krafter på mellanstatlig nivå förenas i ännu större utsträckning och systemen reformeras så att auktoritära staters inflytande begränsas. Nu har Kina och Ryssland ett alltför stort inflytande över FN:s säkerhetsråd med ständigt utnyttjande av sitt veto mot nödvändiga beslut och sanktioner.

De internationella samfundens roll är avgörande. Även kyrkornas. I dagarna samlas 113 medlemskyrkor i Konferensen för europeiska kyrkor (KEK) i Tallinn. Ett stort fokus kommer vara på kriget i Ukraina. Flera ryska kyrkor är medlemmar. KEK bör ta möjligheten att tydligt markera mot de kyrkors ledare som välsignar despoter som inleder fullskaliga krig. Här behövs tillrättavisning – inte förståelse, som Frida Park skrev om Kyrkornas världsråds dialog med patriark Kirill tidigare (7/6).

Vid Europeiska rådets möte i mars 2023 som FN:s generalsekreterare Antonio Guterres deltog i, underströk man sitt gemensamma engagemang för en multilateralism med FN i centrum, och utforskade möjligheterna till närmare samarbete för en fredlig, rättvis och hållbar värld. Ledarna betonade behovet av att modernisera FN och införa reformer av den globala styrningen. Redan vid sitt tillträde 2017 lyfte Guterres ett reformarbete i tre punkter som gäller fredsarbete, hållbar utveckling och intern förvaltning. Konkreta förslag kring reformation av FN:s säkerhetsråds finns uppe på bordet. Det berör främst de fem permanenta medlemsländerna i säkerhetsrådet. 112 länder, däribland Sverige, har ställt sig bakom en reformagenda som skulle begränsa vetorätten när det handlar om att stoppa eller förebygga folkmord, brott mot mänskligheten eller krigsbrott, och generalsekreteraren föreslås blir betydligt mera inblandad. Tiden för en radikal reformation av säkerhetsrådet står på tur. FN med generalsekreterare Antonio Guterres trovärdighet står på spel. Samma trovärdighetsfråga gäller oss som kyrkor. Dags att växla upp!

Fler artiklar för dig