Bussbusarna gör bara vad vuxenvärlden lärt dem

Det är inte lätt att växa upp i det moderna samhället. Å ena sidan uppmuntras vi att lyssna till vårt hjärta och stå upp för oss själva. Å andra sidan förväntas vi följa de gemensamma normer som vi förväntas vara överens om. Det är kanske dags att åter anknyta till Sigmund Freuds klassiska devis att ”Vi vantrivs i kulturen”.

I boken, med samma namn, menar Freud att finns en konflikt mellan individens önskan om frihet i en kultur som direkt och indirekt pådyvlar normer utifrån. I den bästa av världar samspelar de normer individen hämtar inifrån med dem som samhället förväntar sig. I ett homogent samhälle, som Sverige länge var, har samhällets normer format individerna så att de inifrån vill det som förväntas. De vill helt enkelt av sig själva det som förväntas av dem. De följer frivilligt samhällets yttre auktoriteter.

Är det den här komplexa situationen vi ser frukten av på bibliotek, simhallar, bussar och andra offentliga platser? De unga lyssnar inte längre på vuxna som säger till dem eftersom de följer sitt inre.

Alice Teodorescu Måwe kolumnist i Dagens Nyheter menar (11/6) att ungdomar följaktligen inte längre kan tillåtas vara styrda inifrån. Det var mycket enklare, till och med önskvärt, tidigare i ett homogent samhälle. Vuxenvärlden behöver därför enligt Teodorescu Måwe etablera ramar och normer som sätter gränser. Ungdomar måste återigen styras utifrån.

Men människor är skapade till den treenige Gudens avbild och som sådana formas vi genom de relationer vi är en del av. Och där har vi svaret: I vårt samhället har ungdomar fått lära sig – i skolan, hemma och genom medier – att följa sitt hjärta. Det samhället alltså har gjort är att forma ungdomarna utifrån att lyssna inåt.

Det vi nu ser är frukten av en ideologi som bevisligen inte är den bästa för att bygga samhällsgemenskapen.

—  Fredrik Wenell

Om den logiken tas på allvar gör de unga på bussen alltså inte något fel när inte lyssnar på yttre auktoriteter. De har ju fått lära sig att de ska stå upp för sig själva, lyssna till sitt inre, följa sitt hjärta och så vidare. Jaget är normen. Uppkäftighet mot en äldre eller offentlig person kan till och med ge status bland kompisarna eftersom de på ett konkret sätt visar vad det innebär att följa den norm de lärt sig – jaget för laget.

[ Robin, 30, vill att fler kristna ska testa på livet i förorten ]

Trots det fortsätter vi att uppmana varandra att lyssna till vårt inre. Följden är att andra inte längre har samma självklara auktoritet och uppfattas därför inte ha rätt att säga till oss.

De ungdomar som inte lyssnar till tillsägelser på bussen eller biblioteket är alltså bara tecken på vad de har lärt sig av samhället. Det vi nu ser är frukten av en ideologi som bevisligen inte är den bästa för att bygga samhällsgemenskapen. Det räcker alltså inte bara med hårdare tag och tydligare ramar för att få tillbaka auktoriteten för andra människor. Det som behövs är snarare en skola, ett civilsamhälle och familjer som återigen kan motivera och ingjuta respekt för andra människor. Det var i den sortens gemenskaper människors tidigare formades utifrån så de genom att följa sitt inre fungerade tillsammans.

[ Fredrik Wenell: Judarnas diaspora är också en välsignelse  ]