Ledare

Att sudda bort det som stör är farligt

Porsche är tyvärr inte först med att radera religiösa föremål

En staty föreställande Jesus har suddats ut från en reklamfilm, något som Dagen har skrivit om. Det gällde en film där en ny sportbil från Porsche presenterads. I klippet susar en snabb bil förbi en kristusstaty i Portugal. I filmen saknades dock Jesus och istället stod där en tom plint. Ett misstag, säger företaget. Här undrar man ju hur Porsche definierar ordet misstag. Vissa kanske menar att ett misstag är att spilla en kopp kaffe, eller att skicka ett mejl till fel person - inte att noga redigera bort ett monument i den miljonproduktion en tysk sportbilsreklamfilm är.

I vart fall så är Porsche sannerligen inte först med att radera religiösa föremål. Efter att talibanerna första gången kom till makten i Afghanistan tog det inte lång tid innan icke önskvärda religiösa platser och föremål började angripas. Mest ökänd blev sprängningen 2001 av de antika 37 till 55 meter höga, Buddhastatyerna. Med luftvärnskanoner och dynamit pulveriserades världsarvet. Islamisterna kunde utropa en seger.

Men även kristna har under världshistorien flera gånger gjort sig skyldiga till att riva ner andra religioners statyer. I och med kristnandet av det romerska riket beslöts bland annat att hednareligionerna skulle upphöra med sin verksamhet. Många ruiner av egyptiska tempel, romerska statyer och grekiska kultplatser bär än i dag synliga ärr från den tidens raderande av den traditionen och de kulterna.

I en reklamfilm för bilmärket Porsche syns en ny 911:a susa förbi Kristusstatyn i Lissabon. Problemet är bara att Jesus är bortredigerad. Kvar står en tom betongsockel. Porsche ber nu om ursäkt för borttagen Jesus.

Ett annat exempel på suddande är den företeelse i akademin som sedan några år sprider sig att där historiska händelser dateras “efter vår tideräkning”, förkortat e.v.t, istället för att som tidigare varit fallet utgått från “efter Kristus”. Syftet? Att markera ett avståndstagande till kristendomen. Dock är begynnelseåret detsamma även i den nya tidsangivelsen varför 1453 är samma år även om man räknar e. Kr eller e.v.t. Markeringen blir därmed främst kosmetisk, men likväl en markering mot det som ses som en irriterande företeelse, religionen.

Kommunisternas försök att radera ut kristendomen ur Ryssland genom att spränga katedraler. Pekka Heino som önskar bli av med kyrkors störande klockringningar. Och Daesh (IS) ödesdigra framfart och förstörelse av kristna monument och platser i olika delar av Mellanöstern. Och så bortredigerade kristusstatyer i reklamfilmer. Tendensen att sudda bort det som stör, det man själv inte håller med om är en väg som går från det töntiga till det farliga. Det är en form av historierevisionism som ibland är högst medveten, ibland omedveten, där kulturella arvet suddas ut. Kvar blir en fattigare samtid utan förståelse för varifrån man kommer, utan rötter och utan insikten om att religiös pluralism är grundläggande i ett demokratiskt samhälle.

Vi behöver inte hålla med om allt som görs av andra. Vi behöver inte gilla allt vi ser. För det handlar nämligen inte om våra känslor utan om principen att historien inte kan suddas ut, och att samtiden behöver tolerans. En moské på en reklampelare, en buddastaty i en trädgård eller en ichthys-symbol på en bil. Allt får plats i ett demokratiskt samhälle.

Fler artiklar för dig