Det pågår en kamp om våra tankar

Det pågår en konstant kamp om våra tankar. Det finns kulturella, religiösa och politiska makter som styr oss. Kyrkorna i Sverige, inte minst när vi hade statskyrka, har även de varit mycket centrala aktörer i den påverkan. Visst låter det totalitärt, men är det inte vad som faktiskt är i fokus när böcker av olika karaktär blir föremål för censur eller bojkott på grund av vad någon uppfattar vara olämpligt eller ibland till och med skadligt innehåll.

I USA pågår sedan ett tag en intensiv kulturkamp där konservativa mammor använder den progressiva rörelsens vapen. Det vill säga bojkott, förbud och förklara idéer som icke önskvärda. Dagens Nyheter (11/8) beskriver i ett reportage hur de progressiva i Miami nu tar upp kampen mot dessa konservativa krafter.

Samma progressiva personer ser inte det motsägelsefulla i att den rörelse de själva är en del av använder samma vapen mot idéer de uppfattar vara skadliga. De har exempelvis velat gömma tv-serien ”Lilla huset på prärien” i garderoben eftersom den anses stå för föråldrat och stötande innehåll.

DN:s ledarskribent och Dagen-krönikören Erik Helmersson påpekar i en underhållande text (DN 12/8) att det omyndigförklarar läsaren. Det borde vara mer oroande att vi i dag tycks hysa uppfattningen att läsare inte själva är kapabla att förstå att böcker med hundra år på nacken är, ja just det, gamla och följaktligen innehåller värderingar som speglar en annan tid och kultur.

Kyrkorna är sannerligen inte utan skuld.

—  Fredrik Wenell

Det är också bekymmersamt att vi tycks tro att vi äntligen har nått upplysningens ändstation och därför behöver dölja dåtidens förlegade idéer. Men det är såklart ett stort misstag. För är det något vi kan vara säkra på är det att människor om hundra år kommer se tillbaka på vår tid och med ett leende fundera över hur vi kan tycka och tänka som vi gör i dag.

I Sverige spetsas kulturkampen till genom att den sedan länge varit en del av den politiska maktutövningen. Ett exempel är det närmast klassiska uttalandet från den före detta LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson via LO:s officiella Twitter-konto (som det då hette).

[ Steven Crosson: Att sudda bort det som stör är farligt ]

I samband med diskussioner om konfessionella friskolor hävdade han att ”det är ingen rättighet att pådyvla våra barn föräldrars trosuppfattning”. Även om det såklart inte finns en uttalad strategi tycks många hysa uppfattningen att barnen tillhör andra än föräldrarna med följd att deras tankar ska formas i enlighet med de just nu rådande värderingarna.

Kyrkorna är sannerligen inte utan skuld. Men i allt mindre utsträckning. Tack och lov för det. Människor kan inte tvingas på evangeliet.

Men hur ska kyrkan agera i den nu pågående kulturkampen? Jo, precis som i alla andra kamper inse att det inte är mot varelser av kött eller blod den slåss. Varken den progressiva eller konservativa sidan är en trofast allierad. Lösningen ligger snarare i att låta tankarna förnyas genom att låta Jesus vara normen för de värderingar som kyrkan gestaltar oavsett vad den kulturella eller politiska makten för tillfället menar är det sanna.

[ Steven Crosson: Cancelkulturen en synnerligen ohälsosam pandemi ]