Dagarna efter Hamas horribla attack mot Israel och israeliska judar förbjöd Frankrikes inrikesminister pro-palestinska demonstrationer. Syftet var att skydda judar från en allt mer ökande antisemitism. På bara några dagar genomfördes 24 arresteringar av personer som utfört fler än 100 hatbrott mot judar efter attacken mot Israel.
Över internet sprids nu tusentals filmer som innehåller hets mot judar, bland annat att “det är en plikt att döda judar”. I Tyskland ristas stjärnor på hemmen där judar bor och judiska universitetsstudenter vågar inte gå på sina föreläsningar av rädsla för attacker.
I Sverige, på våra egna gator och torg, skanderas antisemitiska slagord i samband med demonstrationer till stöd för Gaza. Bara för några dagar sedan ropades “from the river to the sea, Palestine will be free” på Östermalm vid en demonstration. Det är ingen oskyldig slogan till stöd för civila palestinier, det är en uppmaning att utradera Israel och dess befolkning.
Nej, det är inte antisemitism att vara engagerad för civila palestinier som lider oerhört under Hamas terrorvälde och kriget med Israel. Alla oskyldiga som drabbas förtjänar vår empati. Men när kända kulturprofiler under hastaggen #vikräver i sociala medier kräver fred i Gaza men inte med ett ord nämner Hamas vidriga attack, mord eller kidnappningar är det rimligt att ändå ställa frågan om engagemanget även gäller judar. Att stillatigande se på när antisemitismen är på frammarsch är att bli en medlöpare.
[ Andreas Häger: Vad kan en människa göra mot ett sådant gränslöst hat? ]
