Kampen mot en systemhotande och livsföraktande gängkriminalitet innebär att lagstiftare och polis behöver agera snabbt och akut för att skydda medborgarna, men också långsiktigt. På liknande sätt är det viktigt att samtliga integritetskränkande förslag som övervägs noga utreds, inte bara utifrån huruvida polisen önskar dem och att de vore behjälpliga i jakten på kriminella, utan också för vilka vida konsekvenser det kan få för den enskilda medborgaren.
När polisen och en utredning nu efterfrågar ett nationellt sökbart fotoregister baserat på passfoton finns det anledning att dra i handbromsen. Flera instanser avstyrker, som Paula Röttorp konstaterar på SvD Ledare. Det är en sak att misstänkta och dömda finns på foton som kan sökas och matchas i samband med utredningar, men att alla som ansökt om pass ska finnas i ett register är förenat med risker. Inte minst risken att ett sådant register skulle läcka (stora it-läckor har som bekant redan skett), med stora och oåterkalleliga konsekvenser för personer som finns på bild (utseende är väsentligen svårare att ändra än till exempel namn och adress).
Att polis efterfrågar mer övervakning, mer kameror, fler register, biometrisk data, är varken nytt eller konstigt. Deras uppdrag är att utreda brott. Lagstiftarnas uppdrag är att dessutom noga vaka över den enskildes rätt till integritet och privatliv. Annars kan avbockandet av polisens önskelista paradoxalt nog visa sig bli nog så farligt för medborgaren.
[ Frida Park: Ta inte för givet att staten kommer backa när gängen väl krossats ]
