Upplagt för rafflande debatter på Miljöpartiets stämma

Miljöpartiet har ett inte så litet stöd bland unga frikyrkliga. Det är rimligt att anta att det är särskilt klimatpolitiken och flyktingfrågan som attraherar denna unga generation troende. Men många troende, kanske främst lite äldre, ser partiet som ett kulturradikalt socialistiskt alternativ som gång på gång för fram en politik som fjärmar – som exempel kan nämnas förbud av konfessionella friskolor och att man vill utreda dödshjälp och införa ett tredje kön. Kritiken är inte nådig mot det nya förslaget till antirasistiskt program som vill registrera svenskars etnicitet och religion. Är det ens möjligt att använda rasistiska metoder för att motverka rasism? Tveksamt, va?

Kristenheten är splittrad om bilden av MP, det är MP själva. Det är inte länge sedan det rasade en strid om huruvida partiet enbart skulle vara en radikal grön profetröst eller söka den politiska makten och därmed söka pragmatiskt samarbete med andra (den senare linjen vann slaget då). Lägg därtill att partiet samlar allt ifrån gröna liberaler till dylika socialister som ska försöka samsas om vilken politik partiet ska driva. Det är upplagt för spännande debatter på partiets stämma.

Detsamma gäller valet av manligt språkrör som ska komplettera omstridda Märta Stenevi. Grön ungdom har omfamnat Magnus P Wåhlin, präst och kommunalråd i Växjö, som sin kandidat och vill hellre se honom än valberedningens kandidat: Stockholmspolitikern Daniel Helldén. De flesta gissar att Helldén med sin pragmatiska hållning (han har samarbetat både höger- och vänsterut i huvudstaden) ändå kommer bli vald, men loppet kan bli jämnt. Överraskar Wåhlin får Sverige ett parti som åtminstone till hälften leds av en präst.

[ MP-prästen utmanar fortfarande om språkrörsposten ]