Den som har sett filmen som visar Hamas mördande från den 7 oktober kommer nog aldrig kunna glömma bilderna. Aldrig lämna bakom sig de fruktansvärda scener som utspelade sig. Aldrig sluta tänka på barnen. Barnen som fick se sin far sprängas av en granat. Barnen som kidnappades. Barnen som dog. Det är en särskild bestialisk ondska som inte kan lämna någon oberörd.
Under den tillfälliga vapenvilan mellan Israel och Hamas har terrororganisationen släppt några ur gisslan och Israel har släppt tre gånger så många palestinska fångar ur fängelset. Fortfarande finns många kvar i fångenskap. Nu sprids filmer på barn som återser sina anhöriga. Det är ingen tvekan om att de är traumatiserade. Vad de upplevt som fångar hos Hamas, och vad de som fortfarande är kvar utsätts för, är svårt att föreställa sig.
Samtidigt rapporterar Unicefs representanter, som under vapenvilan kunnat komma in i Gaza, om ofattbart lidande. Skadade barn saknar vård och förnödenheter. Många som har dött. Siffrorna över hur många som är drabbade är osäkra, men klart är att de är många och att lidandet är stort. Israel har sagt att man kan tänka sig förlänga vapenvilan med en dag för varje grupp om tio kidnappade som Hamas släpper. Det är ett bräckligt hopp.
Barnen. Det är barnen som drabbas hårdast. Som lider mest. Och det är till barnen hoppet likväl står för att i framtiden kunna nå en rättvis och hållbar fred. Som det ser ut i dag kommer det krävas ett mirakel för att nå dit.
[ Israel och Hamas överens om tillfällig vapenvila ]
