En patient inom psykiatrin blev nyligen benämnd i sin journalanteckning som en annan könsidentitet än vad denne hade önskat. Nu ska regionen, alltså skattebetalarna, betala skadestånd på 20.000 kronor till psykiatripatienten.
I ett likande fall ska skattebetalarna betala med 15.000 kronor i skadestånd eftersom en patient upplevde sig “felkönad” av vården. Det är i båda fallen den statliga myndigheten diskrimineringsombudsmannen (DO) som drivit processerna mot sjukvården. Men den grund på vilken transparadigmet står är tunn och att staten processar mot vården och skattebetalarna, på så lösa boliner, är djupt problematiskt.
Många patienter inom psykiatrin har ett mycket kreativt sätt att både se på sig själva och sin omgivning, vilket ingår i flera diagnoser. Men att sjukvården skulle spela med i detta är fel. Sjukvården behöver utgå från verkligheten. Inte underblåsa vanföreställningar.
Att det skulle vara diskrimineringsgrund för en läkare att kalla en man för en man, eller en kvinna för en kvinna är absurt. Kön finns. Och kan inte tänkas, eller kännas, bort.
Det är såklart gott så att var och en kan se sig själv, eller kalla sig, för vad man vill. En vuxen man kan kalla sig för kvinna. Men det är något helt annat när samma individ kräver att omgivningen måste se på denne på samma sätt, även om detta helt uppenbarligen inte stämmer. Det blir fars. Och vi alla medspelare i vansinnets teater. Med hot om skadestånd.
