Nog sticker bankernas råkapitalism i ögonen

När mina föräldrar tog sig in på bostadsmarknaden hade deras sparande under ett antal år skapat förutsättningar för att låna en tillräckligt stor insats till den nya villan. Det fanns något humant i bankernas engagemang för enskilda människor och deras behov och villapriserna i samhället i Östergötland var nåbara.

Sedan dess har mycket hänt. Prisutvecklingen har varit dramatisk och bankkriserna har kommit med jämna mellanrum. Den genomsnittliga ökningen av villapriserna i Sverige mellan 1997–2017 är 249 procent. Den svenska statsskulden är låg men hushållens belåningsgrad på boende är hög. Vilket slutligen också har att göra med prisutvecklingen på bostadsmarknaden.

När de fyra svenska storbankerna delar ut av sina vinster 2023 är det vanliga svenska löntagare som ger banken förutsättningar till ett positivt räntenetto, skillnaden mellan vanligt folks in och utlåning. Att det är bättre att det går bra för bankerna än tvärtom som Frida Park tidigare skrivit på ledarplats är nödvändigt. Risken är dock att det sticker i ögonen på många småsparare när bankerna är snabba att höja utlåningsräntan vid riksbankens justeringar men sena att ge ränta på spararnas pengar. Under 2022 gav de fyra storbankerna en samlad vinst på över 45 procent på omsättningen. Motsvarande närmare 140 miljarder kronor.

Det är klart att det är pengar som på många sätt hade underlättat om de kommit bankkunderna till del – eller varför inte i välfärden. Under de senaste åren har vi haft en extremt hög inflation som urholkat kassan inte bara hos enskilda och familjer utan också i den offentliga sektorn. Vård, skola och omsorg sliter med bristande resurser. Kommuner och Regioner skär djupt ner i sin kärnverksamhet och sjukvården går genom smärtsamma besparingar.

Det är uppenbart att det inte är tillräckligt att kalla upp bankdirektörerna till Rosenbad för att ta dem i örat.

—  Lennarth Hambre

I det läget är det ändå minst sagt iögonfallande att de fyra storbankerna bedöms dela ut ca 90 miljarder kronor till ägarna. Bör det då finnas en balanspunkt där de som är med och skapar vinsten får något tillbaka? Det har hörts många förslag i debatten om åtgärder mot vad som rimligen kan kallas för bankernas råkapitalism. En tillfällig skatt på bankernas övervinster (som dock riskerar att drabba bankkunderna i slutändan) är ett förslag. En regel för hur stort bankernas räntenetto får vara, ett annat. Något behöver göras.

Det är uppenbart att det inte är tillräckligt att kalla upp bankdirektörerna till Rosenbad för att ta dem i örat. Varför inte då överväga ett banketiskt system, jämför till exempel det pressetiska systemet? Att öka transparensen och stärka kundernas ställning gentemot bankerna skulle kunna bidra till att återskapa förtroendet bland vanliga låntagare. Inget hindrar bankerna från att tävla mot varandra i att vara mest etiska och kundvänliga.

Det är nödvändigt med solida banker, motsatsen är sämre för Sveriges medborgare, men när sund marknadsekonomi övergår i vulgär råkapitalism bör bankerna vara vaksamma. Inte minst med tanke på det oligopol som redan råder i branschen.

[ Elisabeth Sandlund: Näringslivet behöver välslipade etiska verktyg ]