Ledare

För staten blir ditt spelberoende en storvinst

Steven Crosson: Paradoxalt att staten ska motverka vad den också möjliggör - spelmissbruk

Det handlar om pengar. Stora pengar. Den svenska spelmarknaden beräknas omsätta drygt 27 miljarder kronor årligen. Svenska Spel, det statliga bolag som länge haft monopol på den svenska spelmarknaden, kunde förra året berätta att man, trots en pandemi och vikande konjunktur, noterat ett ”god tillväxt” i bolaget och kunde ge 2,9 miljarder kronor i utdelning till sina ägare. Svenska Spel är ett av statens mest lönsamma bolag.

När man köper en skraplott på Ica kanske det inte direkt är statens utdelningar man tänker på. För de flesta är spel ett sporadiskt tidsfördriv. Något man ibland, kanske sällan, sysslar med. Men så ser det inte ut för alla.

Folkhälsomyndigheten noterar att mellan 3–4 procent av Sveriges befolkning har någon form av spelproblem. Framför allt är det män, unga män, och lågutbildade som är i risk att fastna i missbruk. Exempelvis vid någon av de spelautomater som står uppställda på restauranger, pizzerior och vägkrogar runt om i landet. Just spelautomaterna tycks vara extra triggande för personer med spelberoende.

Staten tar gladeligen emot när Svenska Spel gör utdelningar. Och den finansierar beroendebehandling.

—  Steven Crosson

Men det är bland de som fastnat i ett djupare beroende som de riktigt stora problemen uppstår. Miljonsummor som spelas bort. Släktingar och vänner som blir av med alla sina besparingar. Exemplen och tragedierna är många.

Det finns något paradoxalt i att staten både har som uppdrag att hjälpa den som fastnat i ett beroende – genom regionerna – samtidigt som den tjänar miljarder på alla de som fastnat i spelmissbruk.

Staten ser till att spelautomaterna finns utplacerade lite här och var. Staten tar gladeligen emot när Svenska Spel gör utdelningar. Och den finansierar beroendebehandling. Staten tillhandahåller lösningen på ett problem den själv möjliggör. Samtidigt som miljarderna trillar in. Incitamenten för staten att göra något åt det växande spelmissbruket är, om man ska vara krass, inte vidare stora.

När nu två av tre kasinon lägger ner sker inte detta på grund av någon väckt humanism eller plötslig insikt i att kasinon är en av de spelmiljöer som är mest beroendeframkallande. Det handlar i stället om att lönsamheten för kasinona har minskat. Staten tjänar mindre på spelarna.

Många av dem som hamnat i spelberoende har samtidigt psykisk ohälsa. Spelande som en form av självmedicinering vid ångest och nedstämdhet är vanligt. Beroendevården är i sig själv något av ett lotteri. På vissa orter är köerna korta och vården bra. På andra platser är det katastrof. Här är psykiatrin jämnare än beroendevården på det sättet att köerna är långa var än man bor. Och att råka få hjälp i primärvården för psykisk ohälsa kan verkligen ses som en vinstlott.

Om något ska förändras i grunden kanske det krävs att incitamenten för staten förändras. Att det kostar för ministrar och politiker att göra vinst på människors beroende. Till dess det händer är vi alla medberoende i ett ständigt pågående spelmissbruk. Men för staten blir det vinst varje gång.

Fler artiklar för dig