Kyrkan kan inte vara naiv inför nyandligheten

Nyandligheten har en bred acceptans i Sverige. Meditation, tarokort, änglar, kristaller och inte minst yogakurser i alla dess former har brett ut sig i samhället, näringslivet och det offentliga Sverige. Mer spektakulärt är när medium samlar hundratals till storseanser i form av andlig happening. I allt detta har det växt fram kursgårdar, yogafestivaler och mässor där än mer extrema yttringar kommer till uttryck. Detta verkar passa in som hand i handske med den svenska individualismen.

I ambitionen att anknyta till denna typ av andlighet har även lokala församlingar i och utanför Svenska kyrkan ibland försökt att haka på trenden. Mycket är visserligen bara tekniker, stretching eller avslappning utan andlig påverkan. Men i en del fall finns det stor naivitet kring främmande andlighet och synkretism som kyrkan bör ta tydligt avstånd från.

I berättelser som Dagen återgivit den senaste tiden möter vi en blandning av ytlig lycka med stora problem under ytan, till längtan efter ett bättre liv där andlighet spelat stor roll. I vissa fall leder det till den mörkaste av former som handlar om sex och droger blandat med andliga övningar. Människor kan tvingas betala ett högt pris, både personligt och ekonomiskt, för att upprätthålla sin andlighet.

Som så ofta i andliga väckelser är det någon eller några personer som hittat hem och gör en radikal Gudsupplevelse. De nätverk som dessa människor rör sig i berörs och flera får en tydlig Jesustro. Det är ett mönster som inte bara visar sig inom nyandligheten utan känns igen från andra andliga rörelser. Liknande rörelser visar sig i dag i kulturkretsar där Jesustron växer.

Kyrkan som riskerar att utvecklas till en klubb för inbördes beundran behöver själv vara sökande.

—  Lennarth Hambre

Utmaningen för kyrkan är att när nyandligheten kliver in behöver den möta den verkliga andligheten i den kristna tron. Det behöver finnas en genuin andlighet som kan nå sökare. En del av svenskt gudstjänstliv är alldeles för introvert och internt. Detta behöver förändras och frimodigheten kring gudstjänsten återerövras. Kyrkan som riskerar att utvecklas till en klubb för inbördes beundran behöver själv vara sökande, längtande och ge utrymme för personliga och gemensamma Gudsmöten. Flera sökare berättar om positiva erfarenheter av gudstjänsten som andligt stark och fylld av frihet, så blir det när Guds Ande bereds rum i våra gudstjänster.

Utöver kyrkans gemensamma uppdrag finns det goda skäl att visa stor respekt för kristna som erbjuder förbön och andliga samtal vid olika new age-mässor. De andliga kämparna behöver få allt vårt stöd och förböner vid frontlinjen.

Kyrkan, ett hav eller en insjö?, är ett uttryck som Sam Wohlin, pastor i Pingstkyrkan Karlstad, använder. Det är en församling som nu attraherar människor från nyandligheten. Wohlin har en poäng i att kristen tro är som ett hav som öppnar vida perspektiv och visar att vi är sammankopplade, inte främst med en viss typ av andlighet eller kyrka, utan en världsvid kristen gemenskap där Jesus är centrum. Om detta förkunnas samtidigt som det skapas utrymme för den helige Ande och hans gåvor i vardagen kommer ännu flera människor att attraheras av evangeliet.

[ Sven, 25, ville rädda sin mamma från Jesus - blev själv kristen ]