“Klappen på axeln gjorde så jag brände ut mig”

Eftersom nutidsmänniskor ofta är så bokade kan enbart begreppet “engagemang” göra att en del känner sig trötta. Men hur ser det ut med engagemanget i våra kyrkor och i samhället i stort? Går det ner? Ökar det? Och har formen för engagemanget ändrats över tid. I ett samtal mellan Lennarth Hambre, ledarskribent och tidigare samfundsledare EFK, Steven Crosson, ledarskribent och psykolog, och Frida Park, opinionsredaktör och legitimerad lärare, lyfts frågor om hur församlingar kan väcka och bygga ett hållbart engagemang.

Förr byggde engagemanget ofta på en sorts plikt, vilket i sig hade för- och nackdelar. Man var “innanför” eller “utanför” och hela engagemanget skulle vara i kyrkan - allt annat, till exempel idrott, var inte godkänt. Hur ser det här ut i dag? Hur påverkar professionaliseringen och individualiseringen? Har moderna församlingar tappat bort plikten? Samtalet spänner över ett relationellt ledarskap, hur man undviker att få människor att känna sig utnyttjade, riskerna för utmattning och psykisk ohälsa. Hur undviker man ett farligt engagemang som gör människor sjuka? Lennarth Hambre berättar om sin egen erfarenhet av ett driv som ledde till sjukdom.

I avsnittet lyfter ledarskribenterna även den meningsfullhet, sådant som rimmar med det som har verklig betydelse för livet, som man kan uppleva genom ett levande och sunt engagemang i kyrkan.