En pingsthelg läggs till handlingarna med dagar av vila i solen, förnöjsamt arbete i trädgården eller ett första dopp i vattnet. Den här tiden på året är det lätt att glädjas och känna tacksamhet över skapelsen och den store Gudens gåvor.
För många troende var helgen också en påminnelse om Andens roll i våra liv; hänryckningen och elden. Inte minst alla som besökte konferensen Pingst 24 fick känna glädje över Andens verk, något som tillförordnad pingstledare Pelle Hörnmark kunde berätta om.
I tider av strid, krig i världen och uppgivenhet över framtiden är det ofta just detta som saknas många: livets vatten. Den personliga relationen med Gud och den känsla av meningsfullhet som följer av den närvaron. Det mysterie som är tron. Andens verk och andliga upplevelser är svåra att kvantifiera och mäta. Precis som skönheten i en liljekonvalj och kärleken i en varm omfamning är de icke-materiella storheter som gör livet rikt och ger riktning.
Den helige Andes närvaro i våra församlingar är inte bara individens angelägenhet, som Lars Gunther skrev på krönikeplats, utan något som sker mitt i församlingen. Kristenheten utan den tredje (och ofta alltför bortglömda) personen i gudomen riskerar att bli vingklippt.
Sam Wohlin, pastor i Karlstad Pingst, skrev inför helgen på Dagen debatt om det behov av andlig förnyelse som finns för svensk kristenhet: människan och församlingarna behöver skapa utrymme för karismatiken – vi behöver det levande vattnet.
