När jag för elva år sedan tillträdde som ansvarig för Dagen, var min bön och förhoppning att få bidra till att föra tidningen in i en ny tid utan att förlora dess själ. Vi har sedan dess tagit viktiga steg: digitalisering och mobilanpassning av vårt innehåll, utveckling av opinionstexter och debattsidor, lansering av poddar och nya bevakningsområden inom kultur, samhälle och idédebatt. Sedan dess har Dagen.se växt till mellan 80 000 och 100 000 unika besökare i veckan. Men för att förstå vilka vi är i dag, och vad vi bär vidare, behöver vi också blicka tillbaka till det ögonblick då allt började.
År 1945 låg Europa i ruiner efter krigets fasor. Sverige, som klarat sig undan bombregn och frontstrider, stod inför stora utmaningar: återuppbyggnad, flyktingmottagande och kampen mot en växande sekularisering. Mitt i denna tid föddes Dagen, initierad av pingstpastorn och entreprenören Lewi Pethrus – en tidning som skulle vara en profetisk röst mitt i en föränderlig värld.
Under de första decennierna växte Dagen i takt med Sverige. Från 5 000 prenumeranter och tidiga nyheter om församlingar och samhällsfrågor, till att bli en plattform som sedan dess bidragit till att forma samtalet om tro, samhälle och samtid.
[ Chefredaktören har ordet: Är tidningen Dagen nedläggningshotad? ]
På 1950-talet präglades frikyrkan av kraftig tillväxt, missionen blomstrade och Dagen blev en spegel av både glädje och konflikt, inte minst i spåren av maktkampen mellan Lewi Pethrus och Sven Lidman.
Genom 1960- och 1970-talens dramatiska samhällsförändringar – Vietnamkrig, kvinnokamp, Jesusrörelse och vänstervåg – fortsatte Dagen sitt arbete. Tidningen rapporterade från väckelser, lyfte missionens framsteg och bevakade kampen för trosfrihet bakom järnridån. På 1980-talet, medan axelvaddar fyllde garderober och Live Aid förenade världen i biståndsvilja, blev Dagen en än tydligare röst för samhällsengagemang, människovärde och religionsfrihet – ofta i kontrast till samtidens strömningar.
På 1990-talet såg vi en värld som öppnades ytterligare: Berlinmuren föll såväl som apartheid – och här på hemmaplan blev Dagen en viktig bro mellan de väckelsekristna frikyrkorna och en ny ekumenisk rörelse. I en tid när broar började byggas mellan samfund och traditioner blev tidningen en mötesplats för röster från olika delar av kristenheten, förenade av tron på evangeliets kraft och engagemanget för samhället och dess individer.
Tänk alla läsare som burit, byggt och bett för Dagen genom dessa 80 år. Låt oss tillsammans fortsätta att skriva denna berättelse.
— Felicia Ferreira
Samtidigt växte Dagens samhällsbevakning när frågor om förföljda kristna, flyktingkatastrofer och civilsamhällets roll blev centrala. Upplagan ökade och tidningens röst hördes allt längre utanför kyrkväggarna. Med en trohet till våra rötter och en öppenhet mot nya tider har vi fortsatt att utveckla vår journalistik.
Jag kan inte låta bli att undra: Vad skulle hända om Dagen inte fanns?
Religionsfrihet förutsätter att människor har utrymme att formulera, bryta och bända sina tankar i det offentliga. Dagen är i dag den största plattformen i Sverige för samtal om tro och existens. Om Dagen inte fanns skulle Sverige veta betydligt mindre om det arbete kyrkorna utför och en stark röst för den civila sektorns betydelse skulle saknas. Förföljelsen av kristna i Mellanöstern skulle troligtvis inte ha fått den uppmärksamheten den fått i Sverige och Adventsuppropet om skolavslutningar i kyrkan skulle inte ha samlat drygt 80 000 namnunderskrifter, som också ledde till ändrad praxis. Vår rapportering och våra opinionssidor har ofta skapat ringar långt utanför vår egen sfär.
Men kanske märks Dagens betydelse allra mest i vardagen: i läsarmejl om hur en artikel gett hopp, i omsorgsgrupper som använder våra texter som samtalsunderlag, i ungdomar som får nya argument för sin tro genom våra analyser, granskningar och reportage.
Citat från läsare som ”Dagen är Sveriges viktigaste tidning” och ”Det är Dagen som ger oss hopp när andra medier bara sprider oro” bär vi med oss som en ständig påminnelse om vårt uppdrag.
Tänk alla läsare som burit, byggt och bett för Dagen genom dessa 80 år. Låt oss tillsammans fortsätta att skriva denna berättelse.
Från den blytunga ekonomiska krisen på 1960-talet till de senaste årens omställningar med drastiskt minskat mediestöd har vi gång på gång satts på prov i vår uthållighet och förnyelseförmåga.
När vi nu firar 80 år gör vi det inte bara för att minnas vår historia – utan för att se framåt. Behovet av en fri och frimodig kristen röst är större än någonsin i en tid präglad av oro och splittring. Vår vision står fast: att arbeta för ett Sverige genomsyrat av kristen tro och kristna värderingar, och att ge mod och röst åt dem som har ett engagemang för samhället och dess individer. I dag går startskottet för vårt 80-årsfirande – en glädjefylld resa som kommer att märkas både i och utanför spalterna ända fram till jubileumsdagen i november.
[ Felicia Ferreira: Hopp och motståndskraft i den brusten värld ]
