Elisabeth Sandlund: Bara en attitydförändring kan stoppa våldsspiralen

Söndagskvällens dödsskjutningar på tre olika håll i Stockholmstrakten, som gjorde att hela 2018 års dystra siffra på elva döda i länet nåddes redan under första halvåret 2019, upprör med rätta politiker och allmänhet.

De, liksom liknande skeenden på andra håll i landet, utgör ett lika tydligt som obehagligt tecken på att Sverige har förändrats. Utöver alla andra otäcka konsekvenser riskerar de att spä på den främlingsfientlighet som får sin näring av otrygghet.

Det är lätt att förstå obehaget och oron hos den som är bosatt i ett område där gångbanorna mer än en gång fläckats med blod. Men faktum kvarstår:

Risken att drabbas av dödligt våld är försvinnande liten – om än inte obefintlig – för den överväldigande majoritet av befolkningen som lever ett laglydigt liv.

Det handlar inte om slumpmässigt avlossade skott som kan träffa vem som helst som råkar befinna sig i närheten utan om uppgörelser mellan kriminella grupperingar, där motståndarnas liv värderas till noll och intet och där gärningsmannen är medveten om att han mycket väl kan vara den som står näst på tur.

”Regeringen har tappat kontrollen”, säger moderatledaren Ulf Kristersson. Rikspolischefen Anders Thornborg hävdar motsatsen och säger till Dagens Nyheter: ”Vi har grepp om de här gängen.”

Sanningen ligger sannolikt någonstans mitt emellan och inte mycket står att vinna på ett upptrappat ordkrig för att ta politiska poäng.

Alla makthavare har anledning att ta situationen på allvar, tillföra de resurser som behövs och så snabbt som möjligt genomföra nödvändiga lagskärpningar.

Att minska inflödet av illegala vapen och se till att de som påträffas beslagtas och destrueras är ett viktigt steg. Kännbara straff för gängkriminella ett annat. Men allt sådant är bara början. Ska våldspiralen kunna brytas på allvar krävs en attitydförändring.

En av de som dog under söndagskvällen var en rappare, vars låtar spelats mer än en miljon gånger på Youtube och Spotify. Han hade tagit avstånd från sitt tidigare liv i utövad kriminalitet men skrev texter om narkotikahandel och skjutningar och poserade iförd skottsäker väst. Det är så självklart att det inte borde behöva sägas att inget av detta gör att han förtjänade sitt sorgliga öde. Men det sätter fingret på en punkt som är lika öm som den är svår att göra något åt.

Risken är uppenbar att unga människor som matas med budskap om våld och ond, bråd död blir avtrubbade. ”Häftiga” raplåtar, hyllade av musikalisk expertis, är en del av bilden, våldsbejakande dataspel en annan.

Så länge kriminalitet i olika former normaliseras och glorifieras är risken överhängande för en fortsatt upptrappning.

Mot sådant hjälper inte krafttag i form av skärpt lagstiftning. Det finns inga enkla metoder. Men det får inte innebära att vi inte försöker hitta vägar framåt.