Joel Halldorf: Liberalismen är tom utan kristendom

Även Dagens Nyheter bör argumentera för sina värderingar, skriver Joel Halldorf.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Att vara liberal är att vara kluven, brukar det heta – Jakob Olofsgård påminner mig om det i sin sympatiska debattartikel förra veckan (17 januari). Det är dock inte hela sanningen: Det har också funnits en optimistisk självklarhet hos liberaler.

Hör bara på inledningen av den amerikanska självständighetsförklaringen: ”Vi betraktar dessa sanningar som självklara.” Självklara – vilket självförtroende rymmer inte det ordet!

Ledarskribent Matilda Molander utsåg nyligen just självständighetsförklaringen till den bästa sammanfattningen av liberalismen (Sydsvenskan 4 januari). Hon citerar dock en märklig översättning av dokumentet: ”Alla människor föds fria”, skriver hon att den börjar.

Men i grundtexten står det inte föds – det står ”skapas”. Och det är ingen liten skillnad.

Läs mer: Vi drömmer ju om samma värld, Halldorf!

 

För att vi föds lika är helt enkelt inte sant. Vi föds med olika förutsättningar beroende på kapacitet, ekonomi, och annat. Men bortom gener och klass är vi skapade lika – till Guds avbild. Det var denna tro som gav grundlagsfäderna deras självförtroende.

Jag håller med Olofsgård om att kristendom och liberalism är som gjorda för varandra – men vad blir då liberalismen utan kristendom? Kan en liberalism som klippt detta band fungera socialt, kulturellt eller filosofiskt? Givetvis finns gott om goda sekulära liberaler – men att vara kulturbärande ställer större krav.

Liberalismen erbjuder frihet och självbestämmande, vilket är bra, men människan behöver också gemenskap, mening och etik.

Det har varit kyrkornas bidrag, och liberala tänkare har kunnat ta det för givet. Men när samhället sekulariseras och dessa självklarheter försvinner uppstår problem.

Ett är att liberalismen inte längre hänger samman filosofiskt. Tron att människan är skapad till Guds avbild var grundläggande för de första liberalerna. Efter en tid försvann den, men så länge alla var överens om att människan har ett okränkbart värde märktes det inte. Men där är vi inte i dag – tvärtom. Den som nu talar högt om alla människors lika värde och rättigheter betraktas som politiskt naiv. Det är inget skäl att tystna, men det krävs att man kan försvara sin position. Den går inte längre att ta för given.

Läs mer: Så gjorde Gud comeback på kultursidorna

 

Detta är den nya verkligheten – men alla har inte vaknat upp till den. När Dagens Nyheters Lisa Magnusson avslutade (?) förra årets liberalism-debatt med att besvara frågan om vad som bar hennes övertygelser med ett ”Det har du faktiskt inte med att göra” (27 december) visade hon att hon inte förstått. För det räcker inte att hävda humanistiska värderingar. Alla, även DN, måste vara beredda att argumentera för sin sak.

Att imitera grundlagsfädernas självsäkerhet när man saknar den grund deras övertygelser vilade på riskerar bli en tom charad.

I två sekel har liberalismen lutat sig mot en kristen kultur, och den som tror sig kunna bygga på annan grund behöver kunna visa vad den är. En hög bekännelse räcker inte: När stormarna i världen växer är risken att huset visar sig stå på lösan sand.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.