28 februari 2021

En tidning på kristen grund



Ledarkrönikor

“Isebel” - en unken härskarteknik ända sedan Gamla testamentets dagar

Varför känner sig vissa så hotade av just kvinnliga ledare?

Det är lätt att förfasas över baksidorna av extrem identitetspolitik. Tänk så tokigt det kan bli när feminismen går för långt! Men har den det? Är vi nöjda med jämställdheten? Det finns många glädjande tecken i tiden, som Dagen också skrivit om. Samtidigt finns det andra, rätt olustiga tendenser, att ta på allvar.

En av dessa kan illustreras med ett amerikanskt exempel. Kamala Harris, Demokraternas nytillträdda vicepresident kallas av flera pastorer för “Isebel”, vilket Dagen skriver om. För den som inte är bibliskt bevandrad kan det te sig nog så oskyldigt. Men icke. Det är en unken härskarteknik som använts ända sedan Gamla testamentets dagar. I stället för att kritisera USA:s mäktigaste kvinna i sak väljer dessa pastorer att använda ett epitet som signalerar demonbesatt, maktgalen, manipulerande och farlig kvinna – som den bibliska Isebel ansågs vara. Och efter henne många andra kvinnor.

Varför väljer kristna ledare att använda sig av en sådan strategi? En känsla av osäkerhet inför något eller någon som ses som ett hot? Eller en känsla av överlägsenhet och en vilja att få den andra att känna sig underlägsen? Härskartekniker delas vanligen in i kategorier som osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påförande av skam och skuld. Och så finns det några, särskilt vanliga i kristna sammanhang: “Du saknar förmåga att höra Guds röst” eller “Du är inte tillräckligt andlig”.

Den som nedlåter sig till att använda härskartekniker gör det i brist på egna argument. Avslöjande nog.

—  Frida Park

Just “Isebel” är en härskarteknik även jag har utsatts för. Första gången redan som tonåring. Jag fick höra att jag borde vara tystare och sluta ta så stor plats. Medan lika framåt killar sågs som ledarämnen tog kyrkoledare till berättelsen om Isebel när jag ställde frågor eller ville engagera mig i församlingen.

Men det fanns andra ledare. Ofta trygga män som såg bortom den lite yviga ytan och trodde att den där Frida som stod upp för vad hon trodde på även när det ansågs obekvämt kanske bara behövde lite vägledning och att få växa till sig. Det är jag tacksam för.

Låt mig vara tydlig. Det ska verkligen inte vara, och är inte heller, ett frikort undan kritik att vara kvinna. Det finns kvinnor som är både manipulerande och maktgalna. Och givetvis finns det en andlig dimension som vi måste vara medvetna om. Med detta sagt: Såväl jag som för den delen Kamala Harris förtjänar att kritiseras på samma villkor som män.

Argumentera emot Harris förslag, bemöt hennes politiska ideologi och kritisera hennes ställningstaganden var och när det än behövs. Men den som nedlåter sig till att använda härskartekniker gör det i brist på egna argument. Avslöjande nog.

Pastorerna i fråga har nu fått kritik från sitt eget samfund. Gott så. Varhelst härskartekniker förekommer behöver de nämligen avslöjas och bemötas. Även i Guds hus.

Frida Park

Frida Park är opinionsredaktör på Dagen.

Fler artiklar från Ledarkrönikor