Byt din synd mot Guds rättfärdighet

Förra helgen tänkte vi på dem som har gått före oss och vi påmindes om att även vi kommer att dö en dag. De kommande söndagarna riktar vi blicken mot den yttersta tiden och mot domen.

"Därför skall jag låta förbannelsen drabba dig, Israel … Därför, Israel, bered dig att möta din Gud!" säger profeten Amos, och det låter onekligen hotfullt. Är jag själv beredd att möta min Gud? Inför honom kommer det inte att räcka med att visa upp mitt liv, min tro, min hängivenhet eller min goda vilja. Allt det kommer till korta inför den helige Guden.

Förbannelsen som Amos nämner är på riktigt. Jesus säger att Guds dom väntar den som inte tar emot honom som sin Herre (Joh. 3:18). Men "Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att för vår skull ta förbannelsen på sig" (Gal. 3:13), och aposteln Johannes uppmanar oss: "Förbli i honom så att vi kan stå frimodiga när han uppenbarar sig."

Att vara ”i Jesus” innebär att omslutas och uppfyllas av honom: han blir jag och jag blir han, som Paulus uttryckte det (Gal. 2:20). Luther talade om ”det saliga bytet”: han tar straffet och förbannelsen för mina och hela världens synder – jag tar emot frid och barnaskap hos Gud genom Jesus oskyldiga lidande, död och uppståndelse.

"Men, när kommer tiden då jag ska få möta honom? Han dröjer ju!" När lärjungarna frågade om den yttersta tiden pekade Jesus på tecken som kan kännas igen i varje tid. Även i dag kan vi känna igen tecknen i klimatkrisen, samhällsklyftorna, krigen, den religiösa förföljelsen, de sexuella övergreppen, den falska religiositeten, och så vidare. Gör jag mitt hjärta hårt inför nöden och säger "det går ändå utför med allt"? Eller låter jag nöden gå mig till hjärtat och går med hjärtat till Jesus?

Nöden kan ju också drabba mig själv och människor i min närhet. Jesus säger att ”alla folk ska hata er för mitt namns skull”. Är jag beredd att lida vid Jesu sida, eller vill jag hellre höra omgivningen säga: ”Men du är ju ganska vanlig”? Varför vill jag nedgradera mig till att vara vanlig när jag kan vara gudomlig? När Jesus kommer tillbaka kommer vi att förvandlas till hans likhet. Men vi kommer inte att dela härligheten om vi inte delar lidandet. ”Den som håller ut till slutet skall bli räddad”, säger Jesus.

Jesus höll ut till slutet. Han stod ut med hatet och våldet och led i vårt ställe för att vi skulle kunna bli Guds barn (Heb 12:1-3). Han ber oss inte om något som han inte själv har gått igenom.

Den som förblir i Jesus får ett uppdrag: "Och budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk." Gud själv är den störste missionären. Han kom för att söka upp och rädda det som var förlorat (Luk. 19:10). Det gör han fortfarande, och i dag verkar han genom sin kyrka. Evangelium måste ropas ut till hela världen: det går att, på domens dag, möta Gud som en vän och inte som en domare.

Låt oss därför, i frimodig tro på Guds löften, gå med vår synd till Gud och i utbyte ta emot hans rättfärdighet, så att vi med glädje kan se fram mot hans stora dag. Låt oss därefter, utan rädsla och uppehåll, förkunna evangelium för alla folk. Låt sedan slutet komma, bara jag blir funnen i Jesus.

I vår vandring genom kyrkoåret har vi nu snart kommit fram till den tjugofjärde söndagen efter trefaldighet. Söndagens tema är "Den yttersta tiden".

Tjugofjärde söndagen efter trefaldighet

– ”Den yttersta tiden”

Gamla testamentet: Amos 4:12f

Därför skall jag låta förban­nel­sen drab­ba dig, Is­ra­el, jag skall göra det­ta med dig. Därför, Is­ra­el, be­red dig att möta din Gud! Ty se: Han som for­mar ber­gen och ska­par vin­den, som förkun­nar si­na pla­ner för människan, som låter mörk­ret bli mor­gon­rod­nad och går fram över jor­dens höjder - Her­ren, härs­ka­ror­nas Gud, är hans namn.

Episteltext: Joh 2:28-3:3

Ja, mi­na barn, förbli i ho­nom, så att vi kan stå frimo­di­ga när han up­pen­ba­rar sig och in­te behöver vända oss bort i skam vid hans an­komst. Om ni vet att han är rättfärdig in­ser ni också att var och en som le­ver rättfärdigt är född av ho­nom. Vil­ken kärlek har in­te Fa­dern skänkt oss när vi får he­ta Guds barn. Det är vi. Värl­den känner oss in­te, därför att den ald­rig har lärt känna ho­nom. Mi­na kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu in­te bli­vit up­pen­bart vad vi kom­mer att bli. Vi vet dock att när han up­pen­ba­rar sig kom­mer vi att bli li­ka ho­nom, ty då får vi se ho­nom sådan han är. Var och en som har det­ta hopp till ho­nom re­nar sig själv lik­som han är ren.

Evangelietext: Matteusevangeliet 24:3-14

När han se­dan satt på Oliv­ber­get och lärjung­ar­na var en­sam­ma med ho­nom kom de fram och sa­de: ”Säg oss när det skall hända. Och vad blir teck­net för din åter­komst och för ti­dens slut?” Je­sus sva­ra­de: ”Se upp så att ing­en be­drar er. Många kom­mer att upp­träda un­der mitt namn och säga: Jag är Mes­si­as, och de skall be­dra många. Ni kom­mer att få höra strids­larm och krigs­ryk­ten. Se till att ni in­te låter skrämma er. Sådant måste hända, men det är ännu in­te slu­tet. Folk skall re­sa sig mot folk och ri­ke mot ri­ke, och det blir hung­ersnöd och jordbävning på den ena plat­sen ef­ter den and­ra. Allt det­ta är början på föds­lovärkar­na. Då skall man utlämna er till att plågas och dödas, och al­la folk skall ha­ta er för mitt namns skull. Då skall många kom­ma på fall och ange varand­ra och ha­ta varand­ra. Många fals­ka pro­fe­ter skall fram­träda och be­dra många. Ge­nom att laglöshe­ten till­tar kom­mer kärle­ken att kall­na hos de fles­ta. Men den som håller ut till slu­tet skall bli räddad. Och bud­ska­pet om ri­ket skall förkun­nas i he­la värl­den och bli till ett vitt­nesbörd för al­la folk. Se­dan skall slu­tet kom­ma.

Psaltaren Psalm: 39:5-8

Her­re, lär mig in­se att jag skall dö och hur få mi­na tillmätta da­gar är, in­se att jag är förgäng­lig. En hand­full da­gar är allt du ger mig, för dig är min livs­tid ett in­tet. Ba­ra en vind­fläkt är människan, som en skugg­bild vand­rar hon kring. Ba­ra en vind­fläkt är skat­ter­na hon ho­par, hon vet in­te vems de en gång skall bli. Her­re, vad har jag då att hop­pas på? Mitt hopp står till dig.