De arbetar vidare­ i Moder Teresas Kolkata

KOLKATA. I den indiska staden Kolkata, tidigare Calcutta, hjälpte Moder Teresa fattiga, sjuka och föräldralösa barn i decennier. På söndag helgonförklaras hon. ”Hon är fortfarande närvarande i våra liv och över hela världen. Vi arbetar alla vidare i hennes anda”, säger syster Ita.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Syster Ita tar emot i ”Mother­ house” – den vitmålade cementbyggnaden där Moder Teresa bodde i över fyrtio år. Klostret är fortfarande hem för många vitklädda nunnor som lever efter moderns övertygelse om att följa löften om kyskhet, fattigdom och lydnad och att gratis hjälpa de allra fattigaste.

– Gud skapade oss för att älska och bli älskade. Du vill det bästa för dina medmänniskor. Det är det viktigaste som Moder Teresa har lärt oss, säger syster Ita som är från Indiana i USA.

Huvudattraktionen i huset är Moder Teresas grav. Kristna indier, tillresta västerlänningar och nunnor cirkulerar runt sarkofagen i vit marmor. Vissa ber, andra tar selfies. Några skriver en bön på en papperslapp som de stoppar ner i en låda. Syd­afrikanska Kelli Leibbrandt skriver två sidor och ber om skydd för sig själv och sin familj.

– Det är så lugnt och fridfullt här, säger hon.

Hon är på besök med sin kollega Marybeth, som menar att det som mest fascinerar med Moder Teresa var att hon fortsatte kämpa för Gud mot orättvisor trots att hon många gånger tappade hoppet.

– Hon gav upp allting för att vara bland fattiga människor och ge dem kärlek.

I museet bredvid förvaras Moder Teresas personliga saker som hennes tallrikar, hennes enkla vita bomullssaris dekorerade med en blå bård och dagböcker där hon beskriver hur ensam hon kände sig när hon levde bland fattiga i slummen i Kolkata, som staden officiellt kallas sedan 2001. Hennes blod finns till och med på en spruta i en monter.

Moder Teresa dog i en hjärtattack 1997, 87 år gammal. Sunita Kumar, talespersonen för Moder Teresas Order of Missionaries of Charity, minns septemberdagen som det vore igår.

– Jag pratade med henne i telefon samma kväll. Jag fick inte den minsta känsla av att hon var på väg att dö. Hennes röst var som vanligt.

Världspressen var snabbt på plats vid klostret och kamerablixtarna smattrade när Sunita Kumar gav dödsbeskedet. Hon tystnar där hon sitter i den antika soffan i sin lägenhet i överklassområdet kring Middleton Street. Hon nickar till svar på frågan om hon saknar Moder Teresa. Hon tar några andetag innan hon fortsätter.

– Jag jobbade för henne i 36 år och hon var mer som en vän än en chef. Hon kunde kommentera mina kläder eller säga att jag borde ha mitt hår bakom öronen så att man såg mitt ansikte bättre.

Sunita Kumar har aldrig lockats av nunnelivet och ser det heller inte som ett problem att hon som talesperson för nunneorden är hindu.

– Moder Teresa visste att jag inte var typen som blir nunna. Och hon försökte aldrig påverka någon att konvertera. För Moder Teresa var alla människor lika mycket värda oavsett religion.

Moder Teresa har belönats med många utmärkelser. 1979 fick hon Nobels fredspris för sina insatser för de fattiga i Indien. Hon vägrade dock att närvara vid utdelningen som ställdes in. I stället ordnade hon en middag för tvåtusen fattiga i Kolkata för pengarna.

Samtidigt som Moder Teresa hyllats världen över har hon också kritiserats för bland annat dop av döende, sina strikta åsikter mot abort och den medicinska standarden på vårdhemmen. En annan kritik har handlat om var alla miljontals kronor i donationer tagit vägen.

Enligt Sunita Kumar har pengarna gått till de fattiga.

– Moder Teresa öppnade inga femstjärniga sjukhus med luftkonditionering. Hon var inriktad på att hjälpa fattiga från gatan. Hon ville ha öppna platser dit alla människor, som du och jag, kan komma och arbeta. Hon lade aldrig ner tid på att möta den där kritiken eller ”röran” som hon kallade det. Hon tyckte det tog onödig tid som hon kunde lägga på de fattiga i stället.

På de olika hemmen i Kolkata finns inga läkare eller sjuksköterskor bland den fasta personalen. Det varierar hur ofta läkare och annan vårdpersonal, som sjukgymnaster, besöker patienterna. Läkarna ordinerar behandling och mediciner som nunnorna ansvarar för. Vid behov tas de sjuka till ett statligt sjukhus.

Totalt finns det över 700 Moder Teresa-hem i världen. Det rör sig om bland annat barnhem, boende för personer med aids och soppkök. Bara i den indiska delstaten Västra Bengal där Kolkata ligger finns det 19 stycken. Vi besökte tre av dem.

Först ut var Nirmala Shishu Bhavan som öppnades i mitten av femtiotalet. Syster Christilata beskriver det som en fristad för föräldralösa och sjuka barn. Just nu tar de hand om 35 barn med olika nivåer av funktionshinder.

– Vi kommer i kontakt med barnen via sjukhus eller polisen. Det kan röra sig om en kvinna som fött ett barn utan att vara gift. Det är skambelagt i Indien och de lämnar hellre ifrån sig barnet än att behålla det.

Femtonåriga Neha Malik sitter ensam i ena hörnet av rummet och skriver engelska glosor i ett block. Hon hamnade i rullstol efter en misslyckad ryggradsoperation och hennes föräldrar klarade inte att ta hand om henne utan tog hjälp av barnhemmet.

Neha Malik och de andra barnen erbjuds skolundervisning, och får även hjälp av en sjukgymnast och talpedagog.

– Mitt favoritämne är engelsk grammatik, säger Neha Malik.

Här bor i nuläget även 60 hemlösa barn som hittats övergivna på tågstationer eller på gatan. Många är undernärda.

– Vi ser alltid till att ha föräldrarnas godkännande till att vi tar hand om barnen och så fort de mår bättre återförenas de med sin familj, säger syster Dominica.

Närmare 30 heltidsanställda indiska kvinnor tar hand om barnen. Utöver det har de många volontärer – främst studenter från Europa och USA.

Nästa boende som vi besökte var Premdan som härbärgerar 350 patienter med separata avdelningar för kvinnor och män. Det är ett äldreboende för sjuka där de boende får gratis mediciner, mat, omvårdnad och en sovplats.

– Vi tar hand om dem som övergivits av sina familjer. Vi vägrar aldrig en patient. Det finns alltid plats för behövande, säger syster Sudha.

Vissa stannar där i två veckor medan andra stannar i flera år.

Himani Thomas minns inte sin exakta ålder men tror att hon är runt 75 år. Hon kom till hemmet för ett halvår sedan. Familjen hon arbetade som hembiträde hos lämnade henne här. Hennes man är död och hon vet inte var hennes son bor.

– Jag gillar det inte här. Det enda som finns att göra är att sova. Eller om jag säger till personalen så sätter de mig i rullstolen. Jag känner mig ensam.

Syster Sudha svarar att det inte är lätt att ha resurser till att aktivera alla eftersom det rör sig om många människor med stora behov.

Utanför Himani Thomas fönster är stämningen glad och högljudd. Det är lunchdags och kycklinggryta slevas upp på rostfria tallrikar. En del av dem boende sitter på stengolvet medan andra trängs på träbänkarna, samtidigt som en patient får sitt långa gråa hår flätat av en skötare.

Sista besöket gör vi på Moder Teresas första boende, Kalighat, där mycket sjuka patienter och människor i livets slutskede vårdas. Byggnaden var tidigare ett tempel för den hinduiska gudinnan Kali och har kapacitet för hundra personer. När de boende kommer hit tas blodprov och de testas för bland annat aids och tuberkulos. Har de någon smittsam sjukdom skickas de vidare till hem specifikt för den patientgruppen.

– Många har även narkotika- och alkoholproblem. Här är det nolltolerans mot droger, säger syster Clarisse-Marie.

På avdelningen för män masserar en japansk volontär försiktigt en man vars revben och ryggkotor sticker ut. Bredvid stöttar hans volontärkollega en annan patient som långsamt tar sig fram med hjälp av en gåstol.

Efter en helg i Kolkata är det tydligt att många ännu arbetar i Moder Teresas anda, trots att det nästan gått två decennier sedan hon dog. På söndag, den 4 september helgonförklaras hon, men enligt taleskvinnan Sunita Kumar kommer det inte hållas någon fest för det.

– Vi gör det på Moder Teresas sätt. Det blir ett bönemöte med representanter från olika religioner.

Hanna Rydén

Fakta:

Moder Teresa

Moder Teresa eller Anjezë Gonxhe Bojaxhiu som hennes ursprungliga albanska namn var föddes i nuvarande Makedonien 1910.

Hon var romersk-ortodox nunna som grundade Missionaries of Charity i Kolkata (tidigare Calcutta) 1948.

Nunneorden har i dag över sjuhundra vårdhem, barnhem, boende för personer med aids bland annat och soppkök runt om världen.

Böneutrop
Kyrka och politik