En ny kärlek

Midfastosöndagen
Tema: Livets bröd
Gamla testamentet: Ordspråksboken 9:1-6
Epistel: 1 Korintierbrevet 10:1-6
Evangelietext: Johannesevangeliet 6:48-59
Psaltaren: Psalm 107:1-9

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil


Under flera år firade vi i Saronkyrkan i Göteborg, två gudstjänster på söndagarna. Från början var de nästan identiska till formen, men med tiden växte två olika varianter fram. Båda med sina förtjänster. När vi bestämde oss för att bara fira en stor gemensam gudstjänst på söndagarna igen, ville vi ta med oss det vi upplevde som mest värdefullt i de olika samlingarna, och föra samman det. Det var så vi började fira nattvard varje söndag i vår församlings veckogudstjänst. Att välja bort nattvarden som vuxit fram som en självklar del i den ena gudstjänsten kändes inte möjligt.

När jag av någon anledning har varit ifrån vår gudstjänst, och sen kommer tillbaka efter ett uppehåll, blir det tydligt för mig hur mycket jag saknar att inte regelbundet få dela bröd och vin med min församling. Det är en ny kärlek. Jag älskar mixen av allvar och folklighet när hela kyrkan är på fötter och i rörelse. Det är trångt i gångarna och man stöter ihop med varandra. Man ser någon utbyta en uppmuntrande blick, en omfamning, några ord på väg till eller från nattvardstjänarna som lagt bröd i handen och sagt: Kristi kropp är utgiven för dig, och sträckt bägaren och sagt när brödet doppas i vinet: Kristi blod är utgjutet för dig.


Vad händer med något man upprepar med sådan regelbundenhet? Blir det slentrian?

Nattvarden är den kristna trons budskap i ett koncentrat. Det blir aldrig mer kärnfullt och centralt än en inbjudan att ta emot bröd och vin. Vad som än händer i gudstjänsten, vilka sånger vi sjunger och vilket budskap som just denna söndagens predikan har, så ges alltid en förkunnelse av det mest centrala budskapet i kristen tro. Det är en styrka. Ingen går hem utan en påminnelse om det mest centrala.

I gudstjänsten förbereder vi oss genom att växelvis be med ord som vi lånat av Per Harling och som vi förändrat något:

Vi bär fram jordens bröd och vin.

Möt oss med din himmelska glädje, Gud.

Vi bär fram våra brister.

Möt oss med din förlåtelse i Jesus Kristus.

Vi bär fram vår längtan.

Möt oss med din heliga Andes närvaro.

Vi bär fram världens hunger.

Hjälp oss att dela livets bröd, så som Jesus i den natt då han blev förrådd, tog ett bröd, tackade, gav åt lärjungarna och sa: ”Tag och ät, detta är min kropp.” Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han dem åt dem och sa: ”Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.”

Detta är trons mysterium!

Kristus har dött.

Kristus har dött.

Kristus har uppstått.

Kristus har uppstått.

Kristus skall komma åter.

Kristus skall komma åter.

Du sände din Son för att rädda världen.

Vi tackar dig, Gud.

Du sänder din Ande över vår gemenskap.

Vi prisar dig, Gud.

Du sänder oss ut i tjänst för ditt rike.

Vi välsignar dig, Gud.

Vi ber för… låt ditt rike komma.

Låt din vilja ske.

Att stå mitt i församlingen, vara omsluten av och indragen i rörelsen som uppstår när bröd och vin ges, när församlingen lovsjunger, några böjer knä, många trängs vid ljusbäraren och bär varandra i bön på olika sätt, då blir måltiden ett starkt vittnesbörd om att det viktigaste budskapet är sant. Jesus lever och mättar varje hungrig själ, han som är livets bröd. Som Jesu tjänare är det oslagbart att söndag efter söndag få inbjuda människor med orden lånade från en av söndagens texter: Kom! Ät mitt bröd och drick vinet som jag har blandat. (Ords 9:5)