27 september 2020

En tidning på kristen grund



Livsstil

Familjen Bromander vågade inte få fler barn i Knutby – nu har de fått en dotter

När Knutbysekten upplöstes förstod medlemmarna Daniel och Cissi Bromander hur manipulerade de varit. Snart avslutas förhandlingarna i Knutbymålet, men familjen Bromander är inte i tingsrätten. De har fullt upp med att ta igen förlorad tid – och lära känna sin nya dotter.

RIMBO. En studsmatta på framsidan och en stor, uppställd pool på baksidan. Det första intrycket när man närmar sig Bromanders radhus i Rimbo är att de vuxna som bor här inte har något emot att fylla trädgården med lek. Utanför dörren går vi förbi en halvstor pojkcykel och sedan får vi kliva över en liten rosa springcykel som saknar stöd.

Cissi och Daniel tar emot oss i hallen. Daniel och jag möttes för något år sedan då han var aktuell som sångare i programmet Talang. Den gången pratade vi en del om musikkarriären, men också om familjens sjutton år som medlemmar i Filadelfiaförsamlingen i Knutby. En sak som nämndes i förbifarten den gången var att Daniel och Cissi drömde om ett barn till. Nu är hon här, i Daniels famn. Hans och Cissis efterlängtade dotter, familjens lillasyster. Hon är fem år gammal och fram tills för ett par månader sedan bodde hon i en fosterfamilj i Serbien. Hon håller armarna hårt om sin nya pappa och gömmer ansiktet mot hans hals.

– Vi får se om hon vill vara med på bild sen, hon kan vara lite blyg i början, säger Daniel.

Daniel och Cissi tar oss med en trappa upp. Där sitter familjens tolvårige son, och spelar datorspel. Han har headset på sig och pratar livligt med kompisarna online. Tolvåringens händer rör sig nästan overkligt fort över tangentbordet som blinkar i neonfärger. Han släpper skärmen med blicken, nickar och ler mot oss innan han fortsätter att spela.

Rummet bredvid är helt rosa.

– Vi tapetserade det här rummet innan vi ens fått besked om att vi skulle få en flicka. Därför var det lite häftigt att det sedan skulle visa sig att hon tok-älskar rosa, säger Cissi.

Så fort flickan kommer in i sitt rum är blygseln som bortblåst. Hon vänder sig framåt i Daniels famn och börjar peka ivrigt på alla leksaker hon vill att vi ska se. Vi får känna på den hjärtformade heliumballongen med hennes namn på, och som släktingar hade med sig när de välkomnade henne på Arlanda. Luften är fortfarande kvar i ballongen.

Familjens 12-åring kommunicerar med vänner online. Men han gillar också att leka och retas lite med sin lillasyster. 

Det är svårt att tänka sig att femåringen bara varit en del av den här familjen i ett par månader. Mamma Cissi förstår genast när hon vill hoppa ned på golvet och visa dockhuset.

Vi går ned i köket för att prata vidare. Daniel och Cissis dotter klättrar mellan dem, och Cissi säger att hon är glad att vi lyckades få till den här intervjun just nu, för från och med nästa vecka kommer hon ha ännu mer att göra. Då börjar hon sin nya utbildning till röntgensjuksköterska.

– Jag har jobbat som undersköterska i så många år och funderat ett tag på att plugga vidare. Men det är först nu som det händer, precis som allt annat, skrattar Cissi.

Även Daniel har nya saker på gång. Målet är att kunna jobba med musik, och även om det krävs stor målmedvetenhet börjar saker hända. Under året har han bland annat arbetat med en av låtskrivarna bakom förra årets vinnare i melodifestivalen.

Det vilar en märklig känsla av nystart över Bromanders liv. Det är lite som att besöka ett par i tjugoårsåldern, och samtidigt inte alls. Känslan av att man har alla möjligheter i världen blandas med ett stort allvar och en slags medveten tacksamhet över friheten. Där finns också en sorg över att de under så många år lät sig styras av en församling och ledare med en osund teologi. Vårt samtal präglas av en slags önskan om att andra ska förstå att allt de en gång önskade var att göra det som de trodde var rätt.

– Senast i dag hittade jag en intervju på nätet där en terapeut förklarade vad som händer när man blir manipulerad. Allt stämde in på oss. Från hur personer kan få en att känna skam fast man egentligen inte vet varför, till hur man gör när man isolerar människor från intryck utifrån, berättar Cissi.

Under intervjun har Daniels och Cissis dotter svårt att sitta still. Hon skiftar att sitta hos Cissi, Daniel och Dagens reporter Malin Aronsson.

Daniel och Cissi var båda unga när de kom till församlingen i Knutby. Daniel, som alltid hållit på med musik var uppvuxen i Adventistkyrkan med dess ganska strikta musikliv. Han hamnade i Knutby av en slump, då han liftade med pastorerna Åsa Waldau och Helge Fossmo. De bjöd in honom att vara med i församlingens kör. I Knutby mötte han en kreativ miljö och kören sjöng både pop och gospel. Han fick snart en självklar roll som solist. Cissi hade vuxit upp i Falköpings pingstkyrka, tillsammans med barndomsvännen Peter Gembäck. Det var också där hon först mötte Åsa Waldau, som under en tid arbetade som församlingens ungdomsledare. Cissi gifte sig tidigt, men bara 23 år gammal förlorade hon sin förste make i en trafikolycka. Efter det hörde hon av sig till Åsa Waldau, som föreslog att Cissi skulle flytta till Knutby. Det kändes som en chans att börja om.

Cissi och Daniel möttes i den tighta gemenskap som församlingen utgjorde, och efter en tid blev Cissi förälskad i den åtta år yngre Daniel. Men enligt Cissi var det redan på den tiden tydligt att ledarna hade stort inflytande över församlingsmedlemmarnas liv.

– När jag blev kär minns jag att jag oroade mig för vad de skulle säga. Så mycket hängde på om ledarna tyckte att något var rätt eller fel.

Läs mer Inte bara i Knutby - Alltför många exempel på osunt ledarskap

Men Cissis och Daniels relation uppmuntrades av församlingsledningen och år 2005 var det dags för bröllop. Paret gifte sig i Filadelfiaförsamlingens lokaler och pastor Kim Wincent vigde dem.

– Min familj hade tidigare med stolthet arrangerat min systers bröllop, men så gick det inte till i Knutby. Där skulle församlingen göra allt, och Åsa Waldau bestämde, säger Daniel.

Cissi hade önskat att hennes syskonbarn skulle vara brudnäbbar. Men i stället blev det en grupp pojkar från församlingen som fick uppgiften, berättar Cissi och skakar på huvudet när hon tänker tillbaka:

– Efteråt kan man undra hur vi kunde gå med på att låta oss styras. Vi var ju vuxna människor, men vi tog inte egna beslut.

Läs mer Inte bara i Knutby - Alltför många exempel på osunt ledarskap i Sverige

Paret fortsätter att berätta om hur en ledare från församlingen hörde av sig till dem när de var på bröllopsresa och talade om att de inte fick vara borta för länge. När de skulle renovera hade Åsa Waldau idéer om vilken färg de skulle ha på väggarna. Nästan allt i deras liv styrdes av församlingen, samtidigt som Daniel och Cissi är noga med att poängtera att de aldrig var en del av den innersta kretsen. Därför har de inte heller känt att de måste närvara vid rättegångarna som pågått i Uppsala Tingsrätt de sista veckorna.

De har aldrig råkat ut för den fysiska misshandel som vissa av församlingens tidigare medlemmar beskrivit. Styrningen av Bromanders liv skedde istället genom att ledare ständigt talade om för dem vad de gillade och vad de inte gillade. Och genom det som predikades i församlingen. En sak som betonades mycket var budskapet om den yttersta tiden, och att man skulle försöka leva så att man var beredd. Det innebar, enligt ledare i Filadelfia Knutby, bland annat att man skulle tänka efter innan man skaffade barn.

Daniel och Cissi är otroligt glada över att inget hindrade dem när de fick sin son 2007, men när de sedan ville skaffa ett syskon, var de så påverkade av talet om den yttersta tiden.

– Jag minns predikningar där man citerade bibelordet ve dem som väntar barn i den sista tiden! Det gjorde oss osäkra, och när vi berättade om vår osäkerhet för våra ledare bekräftade de vår känsla som ett tecken på att vi kanske skulle låta bli, säger Daniel.

Daniel och Cissi berättar sedan om hur de sedan fick hälsningar från Åsa Waldau som sa att paret var föredömen för andra par, eftersom de inte skaffade fler barn.

– Det påverkade oss mycket, säger Daniel.

Cicci har lärt sig några ord på serbiska och hennes nya dotter förstår mer och mer svenska för varje dag. 

Flickan i Cissis knä börjar bli rastlös. Hon vill visa sin pysselbok och klättrar upp till mig en stund. Vi lägger intervjun åt sidan för några minuter, och plockar med hennes klistermärken. Hon skrattar när klistermärkena hamnar tokigt. Dagens fotograf passar på att ta några bilder och femåringen är inte det minsta blyg.

Det har gått tre år sedan Filadelfiaförsamlingen i Knutby lades ned. Cissi beskriver en process där deras förtroendet för ledningen och den teologi som predikats successivt monterades ned. Efter ett turbulent församlingsmöte mot slutet satte sig familjen på tåget och åkte ned till Cissis föräldrar i Falköping.

– Jag minns att jag satt där en kväll och kände hur allt bara rasade. Det var jobbigt, men det var också mycket rädsla som försvann.

Läs mer Eleonore Gustafsson: Så vet man om det är Gud eller människor som talar

Nu började en slags omställning på många sätt för Cissi och Daniel. Så mycket av deras tid hade ägnats åt en församling som de inte längre ville vara en del av. Det var också en stor omställning för deras relation. Nu skulle de för första gången leva tillsammans utan att någon annan ständigt talade om vad som var rätt och fel.

– Vi började tillåta oss att vara helt ärliga mot varandra. När vi inte var överens rök vi ihop.

Det var en tuff tid för Cissi och Daniel, men de lärde sig mycket om varandra under den här tiden och relationen höll.

– Numera vet vi att vi reagerar väldigt olika i vissa situationer. Men vi har också förstått att vi verkligen passar ihop!

Familjen Bromander.

En sak som de båda var eniga om när tankarna började klarna efter församlingens fall, var att de båda fortfarande längtade efter ett barn till. Problemet var att åren hade gått. Cissi var 44 år gammal och det var inte längre så lätt att bli gravid. Tanken på att adoptera ett barn vaknade först hos Cissi. Daniel var inte lika övertygad.

– Dels hade jag ju tänkt mig ett till biologiskt barn, dels hade jag en rädsla för processen att någon annan skulle bestämma vilket barn som skulle passa oss. Jag hade varit styrd av andra i hela mitt liv.

För Cissis skull gick Daniel ändå med på att skriva in sig på Adoptionscentrumet. Men efter ett par kurser på centret landade tanken även för Daniel.

– Plötsligt kändes adoption som ett fantastiskt alternativ, säger han.

Att adoptera ett barn innebär att få sitt liv synat i sömmarna och Cissi och Daniel fick nu stå ut med en hel del frågor om sina sjutton år som medlemmar i Filadelfia Knutby. Familjerätten ville veta att de inte skulle hamna i en sådan situation igen.

– Men de var nöjda med våra svar och såg att vi bearbetat det som hänt. Vi hade båda gått i terapi. Efter våra intervjuer fick vi höra att vi var solklara som föräldrar. Det kändes som en skön bekräftelse!

Läs också Så blev bestraffningarna vardag för de tolv vid ”Bordet” i Knutby

Under tiden i Knutby hade Daniel och Cicci en längtan efter ett syskon till sin son – nu är hon här och familjen är komplett. 

Nu började väntan för familjen Bromander. Cissi berättar om samtalet den första oktober förra året, från en kvinna på Adoptionscentrum

– Sitter du ned? sade hon som ringde. För vi har en liten tjej som snart fyller fem år och som vi tror skulle passa er familj.

När Daniel kom hem hade Adoptionscentrum redan skickat små filmklipp där de kunde se sin blivande dotter leka och prata.

– Känslan när jag såg henne var snarlik den jag upplevde när vår son föddes. Det var bara PANG! Sen kände vi att vi måste hämta hem henne nu!

Som tur var, var även myndigheterna i Serbien inställda på att flickan skulle få komma till sin nya familj så snabbt som möjligt. Det tog en månad för papper och ansökningar att bli klara, men redan i november var Cissi, Daniel och deras tolvårige son på väg.

Familjen Bromanders på plats i Serbien där de träffar sin dotter för första gången.

Välkommen – i november landade dottern i familjen Bromander på Arlanda. 

Det första mötet med dottern ägde rum i hennes fosterfamilj. Fostermamman hade förberett flickan väl, och även om hon var blyg i början tog det bara några minuter innan hon ville sitta i Cissis knä.

– Andra dagen fick vi ta med henne på en utflykt. Vi åkte till ett lekland. Hon sprang genast in och lekte tillsammans med sin storebror. Hon knöt an till oss alla tre väldigt snabbt.

Femåringen gäspar lite. Vårt långa samtal har gjort henne trött. Hon är tillbaka i Cissis knä på andra sidan bordet, och samtidigt håller hon Daniels hand. Hon klappar den och mumlar:

– Moja mama, moja tata.

Det betyder ”min mama, min pappa” på serbiska. Än så länge kan hon bara några få ord på svenska, men hon och hennes nya föräldrar verkar redan förstå varandra. Nu börjar resten av deras liv och Daniel och Cissi tror att deras erfarenheter kan bli till nytta för barnen:

– Våra barn ska alltid känna att de kan komma till oss med allt. Inget ska vara tabu att prata om. Vi vill lära dem att inte låta sig trampas på och samtidigt aldrig trampa på andra när man tar sig fram i livet. Och så kommer vi att uppmuntra dem att aldrig trampa på sin magkänsla.

Fotnot: Dagen har utan framgång sökt Åsa Jacobsson, tidigare Waldau, för en kommentar.

Läs mer Detta hände i Knutby Filadelfia 1921-2018 - Från start till nedläggning

Välkommen – i november landade den nya medlemen i familjen Bromander på Arlanda. 

Malin Aronsson

Malin Aronsson är redaktör för Dagens relationsmaterial med reportage, intervjuer samt frågespalt till Dagens relationsexperter.

Fler artiklar