Dagen Lokalt

Klintagården firade Valborg med brasskonsert

Det brukar vara så att Klintagården inbjuder till gemenskap i sin anläggning i Köpingsvik på Valborg, en gemenskap som vid lämplig tidpunkt övergår till tändning av traditionell brasa vid stranden. Ungdomar från 5:klass i skolan brukar komma med facklor. Då tåget kommer till rishögen kastas facklorna in och därmed tänds elden.

1 av 7

Den här gången satsade Klintagården på ett brassband som kallar sig Kalmar EQU-BAND, en ekumenisk blåsorkester från Kalmar. Då det var dags att öppna för publiken var det lång kö för att få en plats att avnjuta konserten, och samtidigt kanske en räkmacka.

Lars Ljudén är initiativtagare till den här orkestern som består av ett tiotal medlemmar. Man kommer samman varannan torsdag för att öva och ha gemenskap. Medlemmarna kommer från olika kyrkor i Kalmar.

– Det är tio år sedan vi startade den här gemenskapen och den repertoar vi använder är blandad, men eftersom vi har våra rötter i de kyrkliga sammanhangen blir det förstås en hel del av den repertoaren, berättar Lars.

Hur är det med rekryteringen av musikanter?

– Den som vill får vara med! Det är förstås viktigt att man kan läsa noter, och har ett instrument.

Orkestern och samlingen på Klintagården var intressant för många. Lokalen var fullsatt, innan musiken började. Publiken och orkestern hälsades välkomna och musikanterna spelade allt från de traditionella vårvisorna till sångmelodin "Jag vill ge dig o Herre min lovsång", "Våren" av Grieg och "Lysmaskidyll". Nämnas bör också att i ett av musikstyckena förekom ett triangelsolo som utfördes av Eva Olofsson och väckte publikens förtjusning.

Spelningens dirigent var Peppe Bernspång som hade en tuff uppgift att både vara trumpetare och dirigent och att dessutom vara presentatör. I presentationen sa han också att den som ville gärna fick vara med i orkestern!

Hur ser planeringen ut för hösten?

– Planeringen är inte klar än men vi ska i alla fall spela i Västerportkyrkan och Lorensbergskyrkan och det blir en del annat också, säger Lars Ljudén.

Då gemenskapen i Klintagården var slut var det dags för den som ville promenera ner till stranden. Där skulle som vanligt skolungdomarna med sina facklor tända elden. Och så blev det!

Berne Wilhelmsson

Fler artiklar för dig