Anna Sophia Bonde

Ulf Ekman, Olof Edsinger och Anna Sophia Bonde är tre av de över 2 200 personer som hittills har skrivit på uppropet.

Anna Sophia Bonde om att växa i tro.

Söndagens texter ger en påminnelse om att det lugn vi lever i inte kan tas för givet.

Om inte den helige Ande är med spelar det ingen roll vad vi gör.

Han rycker inte åt sig, han lämnar sitt liv ifrån sig. Det är svindlande.

Sannolikt inget ord i vår tid är så missuppfattat som just ”kärlek”.

Att svenska dagstidningar är slentrianmässigt Israelkritiska är illa nog. Men vad har kyrkan i det gänget att göra?

Skäms jag över det jag fått?

Är Brasses princip ”en ska bort!” oundviklig också bland kristna systrar och bröder?

På alla språk är det möjligt att prisa Gud och att berätta om Guds väldiga gärningar.

Gud, säger ärkebiskopen – herdarnas herde – vill inte, kan inte hela oss när vi kommer till honom med våra sår.

De har blivit förblindade av det högmod som går som en tydlig tråd genom mänsklighetens historia.

I somliga gömslen därinne i hjärtat är det väldigt kyligt.

Det kommer äkta pärlor bland bling-blinget, för den som är uppmärksam.

Vi strävar som flitiga myror att dra vårt strå till stacken, kosta vad det kosta vill.