Tolv kristna kvinnor om sina drömmar på internationella kvinnodagen

Internationella kvinnodagen, 8 mars, har uppmärksammats sedan 1910. Syftet var att belysa ojämställdhet och kvinnors situation världen över. Kvinnodagen kom till som en dröm om en bättre värld. Alla människor bär drömmar. Dagen har frågat 12 kvinnor inom kyrkans värld: Vad drömmer du om?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

Lydia Börefelt, 23 år, Nyköping, elevstödjare och aktiv i Vinyard:

Jag drömmer om att åka till Rumänien och jobba med romer, framförallt med fattiga barn. Jag tror det beror på att Gud har kallat mig till det. Jag var i Rumänien för fyra år sedan, och på vägen hem kände jag på flyget att Gud sa till mig att jag skulle tillbaka. Sedan dess har jag drömt om att få vara där, att få starta upp något som hjälper människorna i de fattiga byarna, att få betyda något för människorna som bor där.

 

Nohadra Heido, 25 år, bor i Botkyrka, medlem i tre olika kyrkor:

Jag drömmer om en värld där sexism, rasism, diskriminering och förtryck inte existerar. Jag drömmer om en värld där jämställdhet är en självklarhet. Jag drömmer om en värld där kvinnor inte utsätts för våld i nära relationer. Jag drömmer om en värld där kvinnor inte får sämre lön än män. Jag drömmer om en värld där kvinnan, oavsett var hon bor, har makt över sitt eget liv. Men om vi ser oss omkring i vår värld kan vi konstatera att verkligheten ser annorlunda ut. Därför vill jag uppmana fler att engagera sig i kampen för en mer rättvis värld.

 

Gunay Raheb, 23 år, Märsta, aktiv i St Johannes syrisk-ortodoxa kyrka:

Min främsta dröm är att förenas med Gud och att leva ett liv här på jorden för att vara värdig att förenas med honom i evigheten. Det här är en långsiktig dröm, och sedan har jag mer kortsiktiga drömmar, som är mer verktyg som hjälper mig nå mitt största mål och min främsta dröm. Det är att hjälpa människor, först genom att ge dem Jesus, men också annan sorts hjälp. Något jag alltid drömt om sedan jag var liten var att få hjälpa en människa fram till Kristus, vilket jag också fått göra. Det är något jag drömmer om att få fortsätta med, och det hjälper också mig att bli en bättre person med större förståelse av Guds skapelse.

 

Britta Hermansson, 54 år, Göteborg, evangelist i Equmeniakyrkan:

Jag drömmer om att en liten gnista av det mod som drev Rosa Parks skulle starta en eld, i mig och andra. Det finns ingen kvinna som så starkt har påverkat mig. En vardagshandling, ett engagemang och ett stort mod som växte med uppdraget präglade henne. Hon satte sig i bussen på väg hem från jobbet, trött och troligen med en liten flamma av protest någonstans djupt inuti. Så reste sig en rörelse, medborgarrättsrörelsen för alla människors lika värde. Det finns ett fantastiskt Youtube-klipp från hennes begravning, med en retorik som tar andan ur mig varje gång jag ser det: ”because she sat down we can stand up” för att hon satte sig ner på ett säte där bara vita fick sitta, så kan många stå upp idag. Jag vill resa mig och hon ger mod. En vardagshandling rubbade en ordning som inte var rätt. En gnista av det modet vill jag ska tända eldar här och där för allas rätt att kliva fram och ta sin plats! Det känns som en dröm som kan bli sann, för jag är också trött. Men tror att lågan kan tändas igen och igen.

 

Lina Mattebo, 31 år, Stockholm, redaktör på bokförlaget Libris, medlem i Immanuelskyrkan i Stockholm, Equmeniakyrkan:

Just nu drömmer jag mycket om frid, kärlek och respekt för kvinnors och flickors kroppar. Att kvinnlig könsstympning och människohandel ska utrotas. Att kvinnor inte ska behöva utsättas för våld och sexuella övergrepp eller känna skam över sin egen sexualitet. Att vi ska slippa lära oss att vissa saker med våra kroppar är äckliga. Att kvinnors kroppar inte ska användas för att sälja prylar och ständigt sexualiseras. Och att vi alltid ska känna oss vackra och starka när vi ser oss själva i spegeln.

 

Marita Good, 49 år, Huskvarna, jobbar för Svenska alliansmissionen, är aktiv i Kungsportskyrkan, som är en del av EFK:

Vi som familj drömmer om att åka till Indien för att hälsa på min systerdotter som tillsammans med sin man arbetar i nordöstra Indien med församlingsplantering. Via Facebook får vi varje vecka se bilder från dopförrättningar långt upp i Himalaya. Avsaknaden av sjöar och dopgravar gör att de dämmer upp små vattendrag och bildar mindre vattensamlingar för att kunna döpa. Vi drömmer om att få vara med och se det på riktigt, och att även få se något liknande här hemma i Sverige. Jag drömmer om att kunna drömma större.

 

Linnea Kant, 28 år, Visby, studerar till sjuksköterska, medlem i Korskyrkan (EFK) i Nyköping:

Jag tycker att det är en jättesvår fråga för man drömmer på lite olika distans och nivå. Men jag håller på att bli sjuksköterska, och drömmer om att få känna att jag lever upp till mitt syfte och mina ideal. Sedan gäller det att inte bara drömma, utan att även försöka bli det man drömmer om också. Jag vill ha ett öppet och välkomnande hem, att alla ska känna sig välkomna till mig, att de får vara hos mig när de behöver det. Jag drömmer om att få finnas till för människor.

 

Christina Englund, 70 år, Mönsterås , pensionär, är aktiv i Svenska kyrkan:

Med den oro och osäkerhet som finns i världen, så ber jag för att beslutsfattare väger in genusfrågor i sina beslut. Jag tackar och ber för att Sveriges generösa hållning gentemot människor i nöd ska fortsätta, att Sverige gör sin röst hörd i internationella sammanhang och att vår demokratiska inställning ska synas och påverka. Det är viktigt, framförallt nu då extremhögern syns lite överallt och flyttar fram sina positioner. Sedan fick vi ytterligare ett barnbarn för några dagar sedan, och jag drömmer om att han ska få växa upp i en fredlig värld.

 

Lisa Fredlund, 32 år, Kristianstad, föreståndare/pastor i Östermalmskyrkan:

Jag drömmer inte om något specifikt just på internationella kvinnodagen. Men jag drömmer varje dag om att fler kvinnor och män skall få blomma ut till det de är tänkta att vara, utan att vara hindrade av begränsande system eller ”bilder” av människan. Att Guds rike skall få bryta fram i Sverige och att fler skall få uppleva friheten i ett nytt liv med Jesus. Det vill jag vara med och jobba häcken av mig för!

 

Gunilla Olausson, 56 år, bosatt i Stockholm, aktiv i Frälsningsarmén:

Jag drömmer om ett samhälle där det finns en öppenhet mot alla människor, där vi inte utnyttjar varandra eller ser ner på varandra. Det är för att jag ser att många inte blir respekterade, de passar inte in i de normer som samhället sätter upp. Vi ser ner på människor för att de hamnat i en situation där de behöver tigga. Vi tycker inte synd om dem, utan vi ser ner på dem, det är en förskräcklig utveckling. Och sedan vill jag lyfta fram de ungas situation, att de inte behöver ”likes”, utan de behöver bli sedda, de behöver kärlek.

 

Maria Karström, 35 år, Bjurholm, egenföretagare/författare:

Jag drömmer om att mina döttrar ska växa upp i ett samhälle där de behandlas med respekt och där de kan växa utan att slå i något glastak. Jag drömmer om att min son ska växa upp i ett samhälle där han och alla hans killkompisar ser det som en självklarhet att behandla kvinnor med respekt och att de hjälper till att krossa glastaket. Jag drömmer om ett samhälle där alla människor, oavsett kvinna eller man, får känna sig värdefull och älskad. Jag drömmer om att kyrkan, precis som Jesus, ska lyfta kvinnor och alla de som är svaga i samhället och bidra till att mina drömmar för mina barn uppfylls.

 

Birgit Ahlberg Hyse, 70 år, Västerås, journalist, aktiv i Vår Fru katolska församling:

Jag svarar väl som de flesta andra, att jag drömmer om fred och ett slut på den galna värld vi är inne i nu, med den underliga maktkamp mellan USA och Ryssland som vi inte vet var den kommer att landa. Vi kan inte ha personer i världsledande ställning som är som figurer i en dålig film. Trump är en parodi, och det vi upplever nu är en mardröm som jag hoppas få vakna upp ifrån. Sedan är det självklart att jag drömmer om att mina barn ska ha det fortsatt bra. Men att drömma kan låta som något som är orealistiskt, utan det handlar mer om hopp.