Valen i de tyska delstaterna Sachsen och Brandenburg visar att endast en generös välfärd kan hindra människor från att helt bortse från det moraliska ansvar som resultatet av andra världskriget borde ha lagt på hela Europas axlar. När välfärden inte längre svarar mot folkets förväntningar kan extremister göra Tysklands politiska liv mer komplicerat.Vi kan förfasa oss över män i uniform som visar sina rätta ansikten i demonstrationer och i möten på gator och torg. Kängor, vapen och slagord skrämmer och håller oss på avstånd. Desto farligare blir det när dessa krafter etableras som ”vanliga” partier, personer i kostym och glättigt trycka valblad i stället för tydliga pamfletter.Sitter alltså vår kollektiva moral och etik så löst att till och med demokratin hänger på en skör tråd när vi röstar i olika val? För i detta fall är Tysklands sak också vår. Även Sverige och vissa kommuner har oönskade inslag av osund nationalism och politiska partier som ställer invandrare mot svenskar. Men reaktionerna mot dessa partier har minskat i takt med att de bytt uniformerna mot kostym och slips.I Trollhättan har vi två Sverigedemokrater i kommunfullmäktige sedan två val tillbaka. Första valet 1998 när de kom in i kommunfullmäktige var reaktionerna hårda från allmänhet och politiker i andra partier. Dock var det två tystlåtna yngre herrar som tagit plats i kommunens högsta beslutande organ vilket bidrog till att deras närvaro inte störde särskilt mycket.Under andra mandatperioden har det varit desto mer debatt och diskussion om både Sverigedemokraternas åsikter och de nya personernas framtoning. Då har det varit enkelt att tycka illa om deras politik. Då har det varit fullt acceptabelt att samla alla andra partier emot dem, i enlighet med det gamla talesättet ”det finns inget som enar så som en gemensam fiende”.Men när Sverigedemokrater, Nationaldemokrater eller för den delen ett nytt parti som Junilistan – som ingen vet vad det står för och därmed kan ge utrymme för vältaliga ledargestalter med en till en början öronkittlande budskap – när de säger det som ingen av oss andra politiker vill säga, vad händer då?Vi vet att under hela efterkrigstiden har västra Tyskland varit Europas ekonomiska motor. Ett av världens mest generösa välfärdssystemen håller nu på att krackelera när nerdragningar, sparpaket och hotande utflyttning av tiotusentals jobb till låglöneländer i öst skapar osäkerhet hos medborgarna. Men frågan är, om Tyskland liksom Sverige är fungerande demokrati bara när hjulen snurrar på och om inte det i så fall är det riktigt stora hotet mot välfärden?Missnöjespartier kommer alltid att vinna mark i dåliga tider eller för att fånga upp en viss opinion. De kommer och går allt eftersom de får medial med- eller motvind. Att värna människovärdet eller att skapa trygghetssystem som bygger på solidaritet med de svaga är dock inga trendfrågor. Det är bara det som måste vara basen för hela samhällsbygget för att alla ska känna trygghet oavsett om man är sjuk eller frisk, ung eller gammal, arbetslös eller inte. Fast ställer man upp på det, så är man bara en tråkmåns och ingen missnöjespolitiker, och sådana är förstås inte lika roligt för medierna att tala om.Extremistpartier ska det talas om genom att det öppet ska redovisas vilka åsikter de har och vilka metoder de använder för att vinna anhängare för sin politik. Det får aldrig bli så att de goda människornas tystnad är det mest talande. Men kampen för ett samhälle byggt på kristen etik behöver inte föras genom stöveltramp och massmöten, den ska föras av var och en där vi är. Det är då människor också praktiskt kan erfara vad den kristna etiken innebär.
Fler artiklar för dig
Mer i samma ämne
Dagens bibelord
:quality(70)/cloudfront-eu-central-1.images.arcpublishing.com/mentormedier/JZJOY73UJNEMJN4J37O7C37L5A.jpg)
Mest lästa just nu
Debatt
På onsdagar kommer Dagen ut bara i digitalt format. Här hittar du den.
