Julia Kronlid: Förbättra migrationsdialogen

Min debattartikel för ett par veckor sedan (Dagen 21 april) har tillsammans med den nyligen utgivna boken "Jesus var också flykting" (XP Media) av Stefan Swärd och Micael Grenholm väckt mycket reaktioner och skapat en hel del debatt kring ämnet kristen tro och migration.

Jag vill tacka för allt stöd jag har fått för artikeln och för det stora intresse som finns i dessa frågor. Jag blir dock lite beklämd när jag läser Stefans Swärds blogg kring de reaktioner som inkommit.

För det första blir jag beklämd över att Swärd förutsätter att alla som skriver något kritiskt om boken är kristna Sverigedemokrater. Jag vet inget om dessa personer, vare sig om de är kristna eller Sverigedemokrater. För det andra blir jag beklämd om dessa personer säger sig vilja stödja det jag framför i artikeln men sedan går ut och gör det rakt motsatta.

Det jag efterfrågar i artikeln är en ömsesidig respekt kristna emellan där vi givetvis gemensamt ska stå upp för människans grundläggande lika värde och en vilja att visa barmhärtighet mot vår nästa, men samtidigt kan ha en respektfull dialog i migrationsfrågor. Vi måste kunna diskutera hur vi anser att vi ska hjälpa flyktingar på bästa sätt och vilken nivå av migration till Sverige som är hanterbar utan att definiera varandra som bättre eller sämre kristna.

Jag beklagar de fördomsfulla epitet som den aktuella boken sätter på oss kristna sverige­demokrater, men syftet med min artikel var inte att de som är kritiska till boken ska sjunka till samma nivå och sätta diverse epitet på Swärd och Grenholm.

Jag önskar att Bibelns gyllene regel ska få vara gällande i denna debatt: Så som du själv vill bli behandlad ska du behandla andra, inte behandla andra såsom du själv blivit behandlad.

Jag skulle även behöva bemöta en direkt feltolkning i Swärd och Grenholms svar till mig. Jag skrev i min förra debattartikel: "Det står också att du ska älska din nästa som dig själv och jag upplever att vi i Sverige har slutat älska oss själva som land och vi kan inte hjälpa andra som kommer hit med utgångspunkten att allt i Sverige är dåligt och ska förstöras!"

Jag beklagar att detta kunde misstolkas men givetvis syftar jag på att det är en dålig utgångspunkt från i alla fall delar av den politiska ledningen i Sverige, att allt här är dåligt och ska förstöras när vi samtidigt ska hjälpa människor att bli en del av samhället. Jag syftade inte på att människor som kommer hit har den utgångspunkten. Jag har alltför många gånger, bland annat i riksdagen, sett hur politiker ständigt vill förminska och förneka de värderingar och de traditioner vi byggt upp under lång tid i Sverige.

Naturligtvis är det ett problem att det finns människor med annan bakgrund som inte har goda avsikter och i värsta fall vill begå terrordåd, men det var inte det jag syftade på i detta sammanhang.

Många med bakgrund i andra länder som jag mött, bland annat i Sverigedemokraterna, förstår också mycket väl att det finns en svensk kultur – värderingar och traditioner som är viktiga att bevara, de är till och med beredda att kämpa för det.

Micael Grenholm har flera gånger hävdat att det är bättre att människor som kommer till Sverige får asyl och sedan skickar pengar till släktingar än att kraftigt öka biståndet direkt till UNHCR och andra hjälporganisationer i krisens närområde.

Jag måste dock säga att det är ett ganska långsökt sätt att vilja hjälpa de mest utsatta. Många kvinnor och barn har inte ens möjligheten att ta sig till Sverige och alla vill inte. Att säga till dem att de som prioriteras i svensk politik är de som har släktingar kapabla nog att ta sig till Sverige så att de sen kan skicka bidrag tillbaka till dem som inte hade den möjligheten, ser inte jag som humant.

Nu kanske Grenholm menar att vi har råd att göra både och. Det har vi dock inte sett denna eller förra regeringen göra. De absolut största resurserna läggs fortfarande på den del som har möjlighet att förflytta sig till Sverige och biståndet till Syriens grannländer är fortsatt mycket bristfälligt, vilket jag också sett när jag besökt både Jordanien och Libanon. I stället skär regeringen ned biståndet för att finansiera mottagningen i Sverige.

Jag avslutar med att återigen säga att jag önskar att den kristna tron kan ena oss kristna över partigränser.

Julia Kronlid, riksdagsledamot Sverigedemo­kraterna