Hur når vi ända fram och ända in?

Det fanns också en och annan som ödmjukade sig. Men han hamnade inte i någon ordbrottning utan slut. Något essentiellt går förlorat när kommunikationen som så ofta i dag sker på distans med skriven text – kommunikation är så mycket mer. Det är mötet med din inre människa och kroppsspråket med mera. ”Guds ande vittnar med vår ande att vi är Guds barn”, säger skriften. Jag tror att det blir svårare att ”nå fram och in” när viktiga bitar saknas. Det tycker jag att kulturen inom bloggvärlden och på insändarsidor ofta visar.

Akademiseringen av trons insikter, som ju är bortom enbart intellektuell förståelse, har säkert spelat en roll här. Den auktoritet, utrustning och kommunikation som behövs för att komma åstad ödmjukhet och samsyn i kristna frågor (eller för all del förhärdelse) verkar vara sällsynt förekommande i dag. Men alla ska inte heller uppträda som lärare, säger skriften. Jag misstänker att kommunikativa mirakler inte så ofta sker i offentligheten även om Jesus demonstrerade dem i offentliga uppträden.

Staten och samhället behöver den kristna visheten, om än med bävan iklädd kritik och god polemik. Jag tror att det fortfarande är i beroendet av den helige ande som vi i onödan behöver stånga våra huvuden blodiga. Anden överbevisar om synd, ger oss ljus över skriften och kan få oss att lämna det oklara utanför dialektiken, tills eventuellt historien visar oss vad som var sant.

Bo Westin