Lär skolbarn om folkmordet 1915

Om detta må ni berätta är namnet på en bok som delades ut till elever och lärare i över 1,5 miljoner exemplar i slutet av 1990-talet. Boken handlar om Förintelsen och hur vi som samhälle ska kunna gå vidare och dra lärdom av det fasansfulla som skedde. Boken var en del av informationsinsatsen Levande historia, som tillkom på statsminister Göran Perssons initiativ. Samtliga av riksdagspartiernas partiledare deltog i kampanjen, som var en sällan skådad manifestation av politisk enighet i vårt land.

Sedan dess finns en statlig myndighet i Sverige, Forum för levande historia, med uppdrag att främja demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter i skolans värld. Utöver Förintelsen informerar man även om andra historiska oförrätter, som kommunismens brott mot mänskligheten, folkmordet i Rwanda och kriget i forna Jugoslavien, men också folkmordet på kristna i Osmanska riket 1915. Vi i KDU vill att Forum för levande historia ska ges förutsättningar att ta fram en särskild informationskampanj, i liknande omfattning som Levande historia, med ett särskilt undervisningsmaterial som uppmärksammar folkmordet 1915 ute på landets skolor. Vi ser två skäl till det.

Det öde som drabbade de assyrier, syrianer, kaldéer, armenier och pontiska greker som levde i Osmanska riket under 1910-talet är svårt att ta in. Vissa deporterades och avrättades. Andra svalt ihjäl under myndigheternas överseende. En sak hade de gemensamt. Deras brott var att de var kristna. By efter by tömdes på sin kristna befolkning. Att det rörde sig om ett folkmord bekräftas av en enig forskarkår. Med folkmord avses avsiktliga och systematiska handlingar i syfte att förinta en etnisk, religiös eller nationell grupp. För en bredare allmänhet är detta emellertid inte känt och därför har vi alla ett ansvar att berätta för människor i vår omgivning om vad som skedde. Minnet av offren får aldrig falla i glömska.

Det andra skälet är att frågan har getts en politisk dimension. I Turkiet är det olagligt att påtala att ett folkmord ägde rum där 1915 och landet drar sig inte för att använda maktmedel mot stater och individer som uppmärksammar det som skett. Sveriges riksdag beslutade 2010 att erkänna händelsen som ett folkmord. Beslutet har än så länge inte fullföljts av Stefan Löfvens regering, av rädsla för att relationerna med Turkiet ska skadas.

Visst är det märkligt att frågan om ett erkännande fortfarande dras i långbänk, när det klart och tydligt finns ett rätt och ett fel. Alla partier som kallar sig demokratiska måste välja vilken sida av historien de vill ställa sig på. Det handlar om att stå upp för det som är rätt. Med Levande historia som förlaga för en ny informationskampanj om vad som skedde 1915 kan vi förmedla medmänskliga ideal vidare till nästa generation. Det minsta vi kan göra för att hedra folkmordets offer är att se till att deras öde inte glöms bort.

Carl Olehäll, internationell sekreterare, KDU Sverige

Paul Sabo, distriktsordförande, KDU Sörmland