Debatt

Unga ser identitetsprojektet som rejält töntigt

Vänstern har inte kommit med konkreta lösningar på de samhällsproblem som ungdomar bryr sig om, skriver Emmy Stiernblad.

Året är 2014, platsen är gymnasieskolan Spyken i Lund. Spyken är känd för sin vänsterprägel och goda undervisning. Tack vare det fria skolvalet kan vänsterungdomar från hela Skåne gå där. På mitt program går det flera från Sjöbo, Ystad och Hässleholm. Varför väljer de att åka så långt bort? “Jag klarar inte av att vara i Sjöbo, det är bara sverigedemokrater där” blev svaret. En timmes busstur är rimlig för att ens klasskamrater ska rösta som en själv.

Och ja, om man ville bort från sverigedemokrater var Spyken rätt val. Feminism och antirasism var det främsta samtalsämnet. Normkritiken var ständig under lektionerna. Feministiskt initiativ var det största partiet. Killarna i klassen försökte prata om klassisk ekonomisk vänsterpolitik, men det sköts ner snabbt. Ingen tog sig igenom Marx. “Projekt: Inse dina privilegier” kunde ha varit en kvällskurs. Könsgränser var flytande. Samtidigt växte Sverigedemokraterna i valet 2014. Det fanns en gemensam fiende.

Min upplevelse av identitetspolitiken gav mig en insikt: Det går inte att bygga ett samhälle på detta. Stämningen blev ängslig och fientlig. Någon kände sig alltid kränkt. Orden fick en otrolig makt. Alla elever var svensk medelklass, därför kunde ingen vinna utsatthetstävlingen. Diskriminering och sexism är riktiga problem i samhället. Men på Spyken fanns inga lösningar.

Vänstern har inte kommit med konkreta lösningar på de samhällsproblem som ungdomar bryr sig om.

—  Emmy Stiernblad

Identitetspolitik är fortfarande hett bland mina jämnåriga, speciellt på universitetet. Efter årets valresultat är det dock tydligt att dessa tankar är hyllvärmare i dagens gymnasieskolor. Bland skolungdomar är M största partiet, SD näst största.

Det har diskuterats fram och tillbaka om varför ungdomar “plötsligt” röstar höger. Det är för att identitetsfrågan har skymt vänsterns ekonomiska politik. Vänstern har inte kommit med konkreta lösningar på de samhällsproblem som ungdomar bryr sig om. I dag är ungas främsta mål med livet (enligt Ungdomsbarometern) att få äga en bostad och göra sina föräldrar stolta. Att vara en god samhällsmedborgare, knyta skorna och gå till sitt arbete utan att klaga. Det är punkigt.

Att unga dras till tydliga rörelser är inget nytt. I närtid finns straight edge-rörelsen på 1990-talet. Raka budskap om att alkohol är gift och kött är mord är enkel systemkritik. Göteborgskravallerna år 2001 var ett motstånd mot globaliseringen. Rörelserna har gemensamt att man är emot något och strävar efter ett tydligt mål.

På Spyken blev privilegieteorin ett krig mellan elever. Världen kändes komplex och tung. Var alltså inte så förvånade över att unga lutar åt höger. En generation som har krisberedskap som sitt status quo ser helt enkelt identitetsprojektet som rejält töntigt.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig