En praktikdel bör ingå i alla bibelskolor

”Vad ska jag göra i höst?” Efter gymnasiet ställde jag den frågan varje vår, och med viss möda lyckades jag omvandla oron till bön. 1988 blev svaret: bibelskolan Livskraft.

När jag tänker tillbaka inser jag hur avgörande det var att få gå en bibelskola. Jag kom dit med en stukad tro, efter ett år fyllt av turbulens, men också med en längtan efter Gud och hans ord. Här påbörjades ett inre helande, jag kunde urskilja konturerna av min framtida tjänst, och dessutom drabbades jag av den stora kärleken.

Egentligen tycker jag att bibelundervisning främst hör hemma i den lokala församlingen. Ändå kan jag inte överskatta hur viktigt det året var för mig. Därför vill jag rekommendera var och en som har möjlighet att gå en bibelskola. Även om medelåldern på flera håll är låg så finns det möjlighet även i mogen ålder att gå bibelskola. Många olika kurser med varierande längd erbjuds, och en och annan vänder sig faktiskt till den som befinner sig ”mitt i livet”.

Alla som vill fortsätta sin vandring med Jesus har nytta av fördjupning i ämnen som till exempel bibeltolkning, gudsbild, människosyn, frälsning, församling, bön, helig Ande, efterföljelse och mission. De flesta av oss läser några verser här och där, och därför behöver vi den systematiska bibelundervisningen – både utifrån enskilda böcker och teman. Som elev får man också tillfälle att fråga pålästa lärare och dessutom bearbeta budskapet tillsammans.

PMU:s nya direktor: Jesusorden om ”dessa mina minsta” har följt mig

När vi elever märkte att det fanns olikheter mellan vad de olika lärarna sa tvingades vi tänka till, vilket var mycket nyttigt. Vi konstaterade att allt i Bibeln inte är lika lätt att förstå.

Att vi bad mycket tillsammans svetsade samman gruppen ännu mer. Detsamma kan sägas om alla galna upptåg vi hittade på. På bibelskolan fick jag vänner för livet, ja, man kan säga att det blev ett slags kärlekshistoria även till Guds ord och den kristna gemenskapen.

För att en bibelskola ska uppfylla sitt syfte krävs det mer än teoretisk bibelundervisning. Detta är något vi kan behöva påminna oss om i vårt ”genomakademiserade” samhälle. Här är Jesus vår främsta förebild. Han ”gjorde och lärde”, som det står i Apostlagärningarna 1:1. Han undervisade sina lärjungar, men praktiserade alltid det han lärde ut. Lärjungarna fick först titta på, därefter fick de med hans stöd försöka själva. Till sist sände han ut dem.

En praktikdel bör ingå i alla bibelskolor, så att ord blir till handling. Nu för tiden kan en del bibelskolor förlägga praktiken utomlands. Själv hamnade jag i Växjö. Under den tiden fick jag med god handledning pröva på många saker, både innanför och utanför kyrkans väggar. En sak som förvånade mig var hur mycket tid församlingens pastor ägnade åt mig. Han visade mig också förtroende och gav mig möjlighet att pröva mina vingar.

Meningen var att jag skulle förstärka ungdomsarbetet, men han verkade se att denna 20-åring hade flera strängar på sin lyra. Förutom att skriva i församlingsbladet och hålla andakter fick jag också predika, till och med på påskdagen. När bibelskoleåret var slut skickade han dessutom ett intyg där han rekommenderade mig för vidare studier.

Det vore önskvärt om vi kunde få ett sådant mentorskap att fungera i våra församlingar. På detta område finns det flera bibliska exempel att lyfta fram. Exempelvis gick profeten Elisha bredvid Elia innan det var dags för honom att ta över. Paulus tog sig an Timotheos.

Den norske pastorn Egil Svartdahl har använt metaforen "övningskörning", och det är en bra bild på vad det handlar om.

I sången Bjurö Klubb sjunger Laleh: ”Vad ska det bli av mig?” Nu är det vår igen och det finns säkert flera unga människor – och en och annan vuxen – som också ställer sig den frågan. Tillhör du den gruppen skulle jag önska att du gör den till en bön och funderar över om bibelskola skulle kunna vara ett alternativ.

Simon Holst: Bibelläsningen gör hela skillnaden