Behovet av god kyrkomusik ökar

Svenska kyrkan ska få en ny handbok, en bok som ska reglera gudstjänster med mera i hela landet. Förnyelse av kyrkohandboken sker inte ofta, bara dryga halvdussinet har sett dagens ljus sedan 1531 och den senaste kom 1986 då kyrkan fortfarande var statlig. Det är en bok som innehåller en inte oväsentlig del av både kulturarv och levande kultur, något Sofia Jönsson skrev om i sin krönika "Boken som borde engagera kulturvärlden" i Svenska Dagbladet 30/5.

Vi önskar också att Svenska kyrkans handbok skulle få vara en bok med ett sådant innehåll. Men riktigt så kommer det inte att se ut, om det förslag som nu bearbetas skulle sanktioneras av Kyrkomötet 2017. Maria Schottenius uppmanar i Dagens Nyheter den 3 juni till allmänna protester ”för att förhindra förstörandet av ett kulturarv”.

Allt tyder på att det förslag som var på remiss 2013 – och som då kraftfullt sågades, inte minst av många kyrkomusiker och alla de musikaliska institutionerna – nära nog ograverat kommer att presenteras som nytt förslag till kyrkohandbok.

Dess innehåll har olyckligt nog inte formats i öppen dialog med landets musikaliska och litterära kompetens, utan dikterats av ett kyrkokansli som uppenbarligen försvarar både tillvägagångssätt och resultat. Ett resultat som enligt experter som DN citerar till stora delar ”helt igenom är pekoral”.

Hanteringen och trivialiseringen motiveras med floskler om "folklighet" och förment anti-elitism. Vi håller med Maria Schottenius om att denna hållning tvärtom i grunden röjer ett illavarslande "folkförakt", och nog är det uppseendeväckande att utforma kyrkohandboken utan minsta stöd av dem som besitter såväl kunskap som engagemang inom exempelvis musikens område?

När nu samtliga inblandade från kyrkomusikhåll demonstrativt hoppat av hela projektet uttrycker styrgruppen en lätt besvärad förvåning. I Kyrkans Tidning den 4 juni skriver biskop Per Eckerdal och huvudprojektledare Solveig Ininbergs att musikföreträdarna representerar ett ”särintresse” och saknar förståelse för de formella ramarna.

Reaktionerna har varit många och röststarka. Teologer, författare och kyrkomusiker har oberoende av varandra skrivit upprörda debattinlägg om ”kapsejsat projekt”, ”ett förslag som brister i allt”, ”gör om gör rätt” och ”slarva inte med traditionens bärkraft”.

Kerstin Hesslefors Persson, domprost i Lund, menar att en bok som samlat uttrycker kyrkans tro, bekännelse och lära måste växa fram inifrån, och vädjar om tillitsfull dialog. Sofia Jönsson – som också är redaktör för tidskriften Evangelium – bloggar om att gudstjänsten är ”performativ, ingen läsakt”, vilket kräver ”en god inre rytm mellan tal, rit, bön och musik”.

Varför vill inte kyrkohandbokens styrgrupp hitta den tillsammans med oss musikmänniskor?

Vi inom Föreningen Svenska Tonsättare står beredda. Sedan några månader arbetar en särskild "tontankesmedja" med visionen att på alla sätt värna musikalisk kvalitet och förnyelse i såväl liturgi som kyrkokonsertanta sammanhang. Vi kommer – oavsett utgången av kyrkohandboksarbetet – att väcka debatt kring kyrkomusikens kvalitet och hur teologi och konst kan samverka, att ordna tusen möten mellan musikskapare och kyrkans folk, och i klingande form bevisa den upplevelsepotential som musiken besitter om den inte reduceras till enbart instrumentell rekvisita och igenkänningsmarkör.

I våra kretsar finns det människor som har utbildning och förmåga att skriva musik av hög kvalitet, vilket inte alls innebär att musiken måste bli svår och otillgänglig. Kunskapen gör det möjligt för oss att komponera hållbar bruksmusik likaväl som hisnande konstmusik!

Vi tror att behovet av god kyrkomusik kommer att öka dramatiskt när den nya handboken blir fastställd och ska användas. Och det inte enbart i de stora katedralerna, där man – också av akustiska skäl – knappast enbart kan spela ”glad, enkel och folklig” musik på piano från koret.

Vår vision är att fylla de svenska kyrkorna med god kyrkomusik, även om inte Svenska kyrkan centralt har viljan eller förmågan att inse vart de bör vända sig för att få denna musik. Och vi är övertygade om att den stora del av svenska folket som varje år får omtumlande och berörande musikupplevelser i våra kyrkor stödjer tanken på såväl traditionens bevarande som på en förnyelse som bygger på bred och kreativ konstfullhet snarare än tom dagsslände-populism.

Maria Löfberg, tonsättare, kyrko­musiker och sångcoach.

Johan Magnus Sjöberg, tonsättare och kyrkomusiker.

Kjell Perder, tonsättare.

Thomas Åberg, ton­sättare.