​Jakob Norrhall: Skyll inte på liberalismen, Joel Halldorf

Ensamheten är vår tids största samhällsplåga. Men för att möta dess konsekvenser kan man inte peka finger på liberalismen som främsta orsak, skriver ​Jakob Norrhall.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

I ett antal debattartiklar, böcker och skrifter skriver Joel Halldorf frikostigt om liberalismens fallerande påverkan på samhället och hur den är ansvarig för den överskridande ensamheten vi ser i dag. Det är en analys som inte går ihop.

Liberalismen är en ideologi och har en väsentlig roll i diverse demokrati- och rättighetsstrider genom tiden. Detta är en analys som Halldorf medger, men lägger parentesen att kyrkan har haft en roll i demokratins skeenden genom tiderna – en analys som är helt korrekt. Kyrkan har spelat en roll – likt liberalismen – i demokratins utveckling genom tiderna. Där Halldorf hamnar helt fel är tanken att liberalism, som är en heltäckande ideologi, har ett enskilt ansvar för den utspridda ensamheten och avsaknaden av gemenskaper vi ser idag.

Problemet med denna tes är att argumentet bygger på att en ideologi har som ansvar att forma samhällets egenskaper och beteenden i vardagen. Halldorf påpekar att den rådande psykiska ohälsan, isoleringen och populismen inte får något svar av liberalismen. Men liberalismen, till skillnad från till exempel kristendomen, är en ideologi och inte en teologi.

Liberalism som ideologi har som enskilt ansvar på ett politiskt plan (det vill säga på ett heltäckande och reformstyrt vis) att förändra statens mekanismer som i sin tur påverkar samhället. Men det innebär inte att liberalism ska strukturera, diktera och forma samhällets vardag: det gör samhället själv.

Liberalismens grundprincip är att människor ska få goda förutsättningar att kunna bestämma över hur de själva vill forma sina egna myndiga beslut. Att anse att denna princip, som ger människor möjlighet att bestämma vem man vill älska, vilket yrke man vill arbeta inom och vilken gemenskap man vill tillhöra, skulle ligga till grund för samhällets behov av fler gemenskaper är motsatsen till hur man bygger en konstruktiv och nyanserad problematisering av vår tids största samhällsplåga.

Läs mer Joel Halldorf: Liberalismen är tom utan kristendom

 

Alltifrån vilken kultur man tillhör, vilken musik man lyssnar på eller vilka gemenskaper (såsom församlingar) som är störst styrs av folket. Det är det som DN:s Per Svensson och andra liberala ideologer genom tiderna menar med att ”folket ska själva få bestämma”. Om folket väljer att hängivet leva ”konservativt”, ”liberalt” eller ”vänster” har i praktiken inte med ideologin att göra. Det är snarare samhällets beteenden som man självmant väljer att tillhöra. I verkligheten lever vissa liberala väljare konservativt, vissa konservativa väljare lever liberalt och vissa vänsterväljare lever konservativt. Om ideologisk tillhörighet gav direkt anspråk på hur man lever sin vardag hade enbart 14,1 procent av svenska befolkningen kunnat ansetts leva liberalt, vilket är långt ifrån att kunna bära ett heltäckande ansvar för den utspridda ensamheten Halldorf anser vara en konsekvens av ett liberalt levnadssätt.

Halldorf ger ingen vidare väl utvecklad lösning på hur denna synen på ”liberal” levnadsstil ska förändras. Snarare väljer han att påpeka en – i min mening – djupt överdriven analys på ett bredare problem. Komplexa problem, såsom den brådskande ensamheten i Sverige, löser vi med komplexa lösningar, inte välskrivna böcker eller debattartiklar med en enkel tes.

Halldorf påpekar helt korrekt att liberaler är enligt studier mer individuellt styrda, men att säga att det är orsaken till hela ensamhetens plåga över samhället är en kolossal förenkling av situationen. Det påminner mig mer om populism, något som Halldorf anser sig vara emot.

Personligen är jag helt enig med Halldorfs kall efter fler gemenskaper, där kyrkan bör ses som en stark förebild. Ensamheten är vår tids största samhällsplåga som har förödande konsekvenser, något som skapar psykisk ohälsa, isolering och populism.

Men för att kunna möta dessa problem kan man inte peka fingret på en politisk ideologi, anse den vara den enskilt främsta orsaken och klappa sig själv på axeln. Om man vill möta ett vardagligt och långsamt utvecklande problem som inte kan lösas med en enkel riksdagsmotion måste man bemöta det med vardagliga och långsamt utvecklande lösningar.

Dessa lösningar kan inte komma ovanifrån, de måste komma från det fria folkets vilja underifrån. Samhället måste med egna verktyg lösa detta problem. Det är vad liberalism handlar om.

Jakob Norrhall, teologistudent vid Uppsala universitet och medlem i Liberala ungdomsförbundet (LUF)

Läs även Joel Halldorf: DN:s liberalism dog i Immanuelskyrkan

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (42%)
  • Nej (52%)
  • Vet inte (6%)

95 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Bodil Jönsson.
Foto: Daniel Wistrand
Foto: Daniel Wistrand