Jimmy Loord: Vem vore jag utan alla ideellt engagerade?

Nu i maj firade Filadelfiaförsamlingen i Mörlunda 90 år. Ett hundratal anmälda gäster satt runt de festdukade borden på lördagskvällen. Det var mest välbekanta ansikten. Några av dem på tillfälligt besök i sin gamla hemort för att delta i firandet. Det hölls tal och bjöds på återblickar. Jag har nått åldern då jag njuter av nostalgin. Men det som uppfyllde mig där vid bordet var en tacksamhet som sällan drabbat mig så påtagligt innan.

Runt borden satt fullt av vänner och bekanta som genom åren lagt ner oräkneliga timmar ideellt arbete. Personer som många gånger gett avkall på den egna bekvämligheten för något som är större än det egna. Flera av dem jag kom att tänka på lever inte längre men spåren och intrycken finns kvar. Jag började minnas mina barnår då nästan alla samhällets barn samlades i kyrkan på tisdagskvällar. Mina föräldrar hämtade upp grannbarnen när det var dags för söndagsskola. Minnet av att vi var så många är förstås trevligt men den där kvällen vid festbordet så gick mina tankar till alla de vuxna som genom åren engagerade sig. Som gjorde det möjligt.

I den miljön är jag uppväxt.

Jag blev tidigt bekräftad och fick veta att jag både är värdefull och att jag förmodligen hade talanger som jag gärna fick utveckla i den tillåtande miljö som rådde. Jag minns när jag som tioåring för första gången skulle förbereda en appell som jag skulle hålla för församlingen. Jag övade i flera dagar hemma i pojkrummet. Nervöst klev jag upp i talarstolen för att efter gudstjänsten mötas av ryggdunkningar och uppmuntrande ord. Mitt inre jag växte flera meter. Som 13-åring fick jag ansvar min första egna söndagsskoleklass.

Jag var väldigt ung men jag befann mig i en miljö där man räknade med mig. I församlingsmiljön fick jag som ung både lära mig tala inför folk och ta det ansvar som följer ett ledaruppdrag. Det blev så uppenbart där vid det dukade festbordet att detta och mycket mer har format mig till den jag är i dag. Att ha varit omgiven av vuxna förebilder som både har tid och som tar en ung grabb på allvar.

I vuxen ålder har jag insett att detta inte alls är så självklart som jag då tyckte. Min känsla är att det är allt färre som engagerar sig ideellt i samhället. Vi har så mycket annat att stå i.

Sedan några år tillbaka har jag förmånen att vara politiskt engagerad på heltid. Om du frågar mig är det ett jätteviktigt uppdrag. Men jag noterar också i mitt politiska arbete för att komma till rätta med bland annat den ökade psykiska ohälsan bland barn och unga att vi oftast kommer in för sent. Barn och unga behöver fler vuxna förebilder som både har tid och tar dem på allvar. Som är villiga att investera, inte bara i sina egna barn, utan också andras minst lika mycket som man gör i hus, båt, bil och sommar-hus. I en förlängning tror jag detta är avgörande för vårt samhällsbygge.

Vad hade jag varit utan alla de ideella krafter som valde att investera i mig? Det är en uppriktig fundering. Det enda jag vet är att många barn och unga i dag saknar detta och att vårt land behöver fler ideella krafter som är villiga att göra avkall på en del egen bekvämlighet för något som är större än det egna.

Du och jag, församlingar och föreningar, spelar här en nyckelroll för vårt lands barn och unga. Därför behöver just Sverige starka församlingar och föreningar med glöd och engagemang samt en politik som har förmåga att sätta värde på och stödja det engagemanget.

Jimmy Loord, riksdagskandidat för KD och tidigare pastor inom Pingst