Kristna friskolerådet: Kristna skolor tål granskning!

I samarbete mellan tidningen Dagen och Kristna friskolerådet har i maj en redan mycket omtalad och citerad Sifo-under­sökning genomförts. Den handlade om rätten till kristna­ skolor och rätten till frivilliga­ andakter. Därefter har dess resul­tat öppet och frimodigt analyserats i kristna sammanhang, men lågmält och nästintill ohörbart i de sammanhang som den sätter grus i maskineriet för; sammanhang som innan var väloljade.

Resultatet är glädjande för alla oss som trott och hoppats­ att svenska folket – trots en massiv propagandaapparat, där såväl socialdemokrater som libe­raler lydigt och tydligt tar regi från de skickliga opinions­bildarna Humanisterna – fortfarande kan tänka, tycka och tro självständigt. Resultatet visar att majoriteten, trots indoktrineringskampanjer, fortfarande röstar för kristna skolor med rätt till frivilliga andakter.

Humanisterna är ett litet förbund med endast cirka 6 000 medlemmar och har sen Lgr-69, (läroplanen för grundskolan, 1969), försökt att utöva ett inflytande över svensk skola och svenskarnas tänkande. På tidigt­ 2000-tal deltog jag i en paneldebatt på Rädda barnen om "religiösa friskolor", där en tidigare ordförande för Human­isterna från första bänkraden offentligt gick i klinch med dåvarande skolministerns stats­sekreterare och skällde ut denne "för att förbundet inte alls fått vara med och påverka Lpo-94 (läroplanen, 1994) lika mycket som Lgr-69 då vi ju fick ett stort inflytande".

Ser man på resultatet på Sifo-­undersökningen är det också just de äldre personerna som är minst positiva till frivilliga andakter i kristna skolor och förskolor, medan yngre verkar kasta loss en del från detta tänkande. Humanisternas agenda går ut på att ”sekularism” är neutral och representerar vetenskap och beprövad erfarenhet, medan andra livs­åskådningar som till exempel kristendom är omoderna, oveten­skapliga och baserade på subjektiva erfarenheter. När S på sitt konvent i våras tog sitt kontroversiella beslut att förbjuda konfessionella skolor, twittrade Humanisternas ordförande: ”S-kongressen går på Humanisternas linje: Stopp för religiösa friskolor! Halleluja!”

Sorgligt, men förståeligt utifrån det ovan beskrivna, är att drygt 35 procent av svenskarna vill ytterligare begränsa eller helt förbjuda kristna skolor och förskolor. Självklart måste man ha respekt för att folk kan tycka så, men sorgen handlar om att vi kan komma att kapa av den gren som vårt samhälle och vårt styrelseskick vilar på. Debatten­ handlar till syvende och sist inte bara om kristna eller religiösa skolor.

En underton sedan 1897, och det första socialdemokratiska manifestet, ljuder fortfarande: att religion eller kristendom inte ska få finnas hörbar eller synlig i det offentliga rummet. Arbetarrörelsen, nykterhets­rörelsen och frikyrkorörelsen fick sedan för många gemensamma värden för att denna tidiga­ S-intention skulle kunna förverkligas. Att igen gräva upp den stridsyxan är bakåtsträvande!

Den svenska skolan av i dag är ingen oas, där alla får tänka fritt. Tvärtom dras den med stora problem och det är närmast ett under att inte Pisa-resul­taten är sämre än vad de är. Oordning och dåliga grundkunskaper är den stora fienden, trots otroligt tappra och beundransvärda­ insatser från en i ett internatio­nellt perspektiv underbetald lärar­kår. I stället för att alla goda krafter samarbetar för en bättre skola, läggs av ledande politiker krut på att förbjuda alla konfessionella skolor, där flera av landets kanske bästa skolor återfinns. Var finns logiken?

Religiös skola, vill i dag skickli­ga demagoger likställa med vad som påstås vara potenti­ella jihadister i en skolbuss, eller varför inte kristen skola med världsfrånvända fanatiska dubbelmoralister som i skydd av stängda klassrum skulle försöka att med dolda agendor indoktrinera nästa generations korsriddare. Dessa bilder är sofistikerat skickligt tecknade, men inte desto mind­re falska. De muslimska skolorna mår fantastiskt bra av att vara genomlysta och transparanta, vilket de kan vara med nuvarande system. Förbjud all religionsutövning i alla skolor och tro likt strutsen att det ger Sverige en mer moderat­ utövning av islam. Vilka får makten och insynen om islam, i sekularismens namn, puttas ner i skumma källarlokaler vid skymningsdags?

Kristendomen – kyrkor, skolor, välgörenhetsorganisationer och medmänskligt tänkande och handlande utifrån klassisk vardagskristendom – mår också som bäst när allt ständigt kan synas i sömmarna. Det är bara mörkermän som inte tål dagsljuset.

Utifrån vad svenska folket tycker och utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet välkomnar Kristna friskolerådet, i stället för förbudstanken, en fortsatt inspektion av svenska skolor för att säkra den kvalitet och också den religionsfrihet som alla elever lagstadgat har rätt till, frihet att tro och frihet att inte tro.

Den fördjupade granskningen bör organiseras så att den omfattar alla skolor och inte endast inriktas på mindre än en procent av skolorna, eleverna, lärarna och huvudmännen. Annars uppfylls på nytt Jesu ord om dåtidens fariséer: ”De silar mygg, men sväljer kameler”.

Bo Nyberg, ordförande i Kristna friskolerådet