Per Ewert: Fel att vifta med rasistkortet

Det blev något märkligt över debattvågorna kring den lille mörkhyade pojken i H&M-tröjan som via sociala medier spreds vindsnabbt över världen. Flera drag i kritiken hamnade snett, för den här frågan går i grunden tillbaka till en mycket större fråga: Vad är egentligen en människa?

En aspekt av kritiken är riktig. Västvärlden bär på ett mörkt rasistiskt arv från gångna sekler. Sedan kolonialismens begynnelse, och med lågvattenmärket under den transatlantiska slavhandeln, odlades en grov rasism, där svarta människor från Afrika köptes som handelsvaror, packades och skeppades över till Amerika för att där säljas som boskap. Det var en avhumaniserad och djupt orättfärdig hantering.

Men det betydde inte att hela västerlandet var indränkt i en rasistisk kultur. Det fanns människor som stod upp för de förtryckta. Den hängivet kristne parlamentarikern William Wilberforce och hans medarbetare i Londonförorten Clapham kämpade uthålligt i nästan konstant motvind för att utplåna slavhandeln och dess degradering av människovärdet.

Ett av deras mest effektiva argument blev en välkänd bild ritad av slaverimotståndaren Josiah Wedgwood, som utformade en medaljong med en slav fjättrad i bojor och med texten ”Am I not a man and a brother?” (Är jag inte en människa och en broder?) Den bilden talade starkare än ord. Den utmanade britternas samveten och påminde om att varje människa, vit som svart är skapad till Guds avbild, lika i betydelse och värdighet. Efter flera decenniers målmedvetet arbete i rättfärdighetens tjänst bröt Claphamgruppens kamp igenom, och slavhandeln förbjöds över hela det brittiska imperiet.

Men det rasistiska tänkandet försvann inte lika enkelt. Som en historiens ironi skulle Wedgwood med tiden bli morfar till ingen mindre än Charles Darwin. Hans bok "Människans härkomst" är inte lika välkänd som den tidigare "Om arternas uppkomst", men den drar resonemanget ett steg längre. Här uttryckte evolutionismens fader en stark förkärlek för rashygien och uttrycker en fullständigt hårresande rasism som på flera sätt jämställer "vildarna" – avlägsna folkslag i Afrika, Sydamerika och Oceanien – med apor. Det är en horribel människosyn som är helt otänkbar att yttra offentligt på den här sidan andra världskriget.

Det är mot den här bakgrunden som reaktionerna mot H&M:s mörkhyade pojke blir något absurd, och faktiskt rent av hycklande. Självfallet kan klädföretaget lastas för att ha brustit i eftertanke. Varje företag försöker undvika oplanerade kontroverser och vill därför undvika bilder som kan uppfattas ha en rasistisk underton.

Men det ligger ett problematiskt drag hos dem som viftar med rasistkortet i åsynen av pojken. Gör de sig inte med sin kritik samtidigt skyldiga till precis samma tankefigur, nämligen att en svart pojke skulle ha mer gemensamt med apan än en vit?

En mer positiv tolkning är att vi i stället skulle kunna se H&M:s agerande på motsatt sätt. Nämligen att vi i dag har nått ett stadium där en designer kan ta fram en tröja med djungeltema och sätta dem på modeller med olika hudfärg, helt utan en tanke på att göra skillnad mellan en vit eller en svart pojke. Den dag när vi inte längre gör kopplingar utifrån personers hudfärg, först då har vi nog nått ett samhälle där rasismen är utraderad.

Samtidigt kvarstår den djupare frågan: Om darwinismen ger den fullständiga beskrivningen av vem människan är, då ligger det inget problem alls i motivet på H&M:s tröja. För då är ingen av oss – svart eller vit – något mer än en naken apa, i en ständig tävling om vem som ska vara "coolest monkey in the jungle" (den häftigaste apan i djungeln). Även före Darwins dagar var det just en sådan omänsklig inställning som präglade de slavhandlare som tog sig rätten att behandla människor inte som sin nästa, utan som djur utan mänsklig värdighet.

Det är den inställningen som behöver utmanas, även om den uppträder i annan klädedräkt i vår tid. Om Wedgwoods och Wilberforces kristna människosyn däremot är korrekt, då är varje människa skapad till Guds avbild, likvärdig, unik och dyrbar. Då kan vi alla, röd och gul och vit och svart, slita loss våra bojor och utropa "Yes, I am a man and a brother!"

Det är den aspekten de högljudda kritikerna mot H&M borde ha tänkt på innan de höjde sina röster.

PER EWERT, direktor vid Claphaminstitutet