När jag och min fru hälsade på Willis på Lövstagården, där han vistats det sista året såg vi att Willis hade förändrats en del och att det kanske var bäst om Willis fick flytta hem till Jesus. Så möttes vi av budet på Sveriges nationaldag att Willis fått flytta. När man stannar upp och tänker tillbaka är det så många minnen som kommer till oss. Första minnet av Willis för min del är redan från mitten av 1940-talet då vi träffades på ett bröllop. Sedan har åren gått och vår gemenskap har växt mer och mer. Från tiden då vi var grannar finns många minnen, då vi delade både glädje och sorg.
