"Utan Jesus hade jag nog inte levt i dag"

När Andreas Cucca var 16 år gammal ville han inte leva längre. Men en dag följde han med en kompis till kyrkan – och livet vände.
– Utan Jesus har vi ingenting, säger han i dag.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Familj

Andreas Cucca: pastor, missionär, hängiven make till (citat) världens bästa fru. Pappa till Agnes, tre år. Planer för framtiden: Fylla 35, till att börja med (skratt), och fortsätta att dela Jesus med människor.

– Oj, det sista låter så klyschigt (skratt igen). Nämen... Jag vill fortsätta jobba, verka för integration och se en vändning i vår by och vår församling. Jag vill verka för Jesu nåd och se vår församling växa och förnyas, räknar han upp och låter fylld av tillförsikt och förväntan inför framtiden.

För 20 år sedan, när han var tonåring, var han allt annat än full av tillförsikt. Berättelsen om hur det var då följer på frågan om hur han blev kristen.

– När jag gick i högstadiet var det mycket fest, i nionde klass mest varje helg. Jag mådde sämre och sämre, fick depression och självmordstankar. Det bara spann runt i huvudet. Jag tyckte livet inte var något att leva, det var bara ett ekorrhjul, en ständig upprepning utan mening.

– Under den perioden hade jag en kompis som var uppväxt i kyrkan. Jag följde med, började gå på samlingar. Och det var något i ögonen på ungdomarna där som jag såg och också ville ha. Jag undrade: Är det Jesus som de sjunger om som gjort dem så fridfulla?

När han var på läger upplevde han en kväll ett starkt behov av att bli frälst och sökte upp pastorn. Pastorn frågade Andreas om han trodde på att Jesus kom ner på jorden och dog för våra synder, att Han tog på sig allt mörker och ångest.

– Jag visste inte om jag trodde på det. Men jag bestämde mig för att försöka. Vi knäppte våra händer och bad: Jesus, tack för att du tar emot mig och förlåter mig. Låt mig bli ditt barn. Och då upplevde jag ett starkt ljus där i rummet, som en strålkastare. Det kändes som om någon var där. Allt det svarta och svåra, alla självmordstankar, rann av mig på några sekunder. Och jag kände frid, en frid som jag känner inom mig än i dag.

Andreas Cucca är i dag pastor i Bottnaryds pingstförsamling. På fritiden volontärarbetar han åt organisationen Gå ut mission, reser ut till de delar av världen där det finns människor som ännu inte nåtts av evangeliet. Hans familjs hem står öppet, det är ofta fullt med gäster.

De första personerna som paret Cucca lärde känna när de kom till Bottnaryd har tagit emot Jesus och är nu aktiva i deras församling. När någon behöver förbön är den lilla dottern ofta med och lägger händerna på personen. Andreas berättar stolt att Agnes redan har hunnit besöka tre missionsländer: Thailand, Bangladesh och Bulgarien.

– Ända sedan det där ögonblicket på lägret har jag velat dela med mig av Jesus. Jag är övertygad att jag inte hade levt i dag om jag inte tagit emot Honom. Livet var inte värt att leva, men det blev det. Ju mer åren går inser jag att allt handlar om Guds nåd och det man är, det är man tack vare Jesus.

Andreas har delat med sig av berättelsen om sin frälsning många gånger. När han gör det brukar en och annan komma fram efteråt. Berätta att de bär på samma tomhet, ångest och depression.

– Den tomheten kan ingen annan fylla än Jesus. Jag är så tacksam för Guds nåd.

Andreas Cucca

Aktuell: Fyller 35 år den 3 mars

Gör: Pastor i Bottnaryds pingstförsamling

Engagerad i: Gå ut mission, har bland annat varit ansvarig för missionen i Bangladesh.

Bor: Bottnaryd

Familj: Hustru Lina och dotter Agnes, tre år.

Hobby: Samlar på hockeykort

Favoritbibelord: 2 Korintierbrevet 3:18

Önskar sig på födelsedagen: Få vara med min familj som jag älskar. Och så en ny bil.