Malin Aronsson: Förebedjaren utgick från att tjejen skar sig själv

Förebedjaren utgick från att tjejen skar sig själv och glömde något viktigt.

—   Malin Aronsson

Jag har två tonåringar hemma. Den ena går ständigt runt med en innebandyklubba. Den andra går alltid runt och sjunger på en sång. Den ena älskar stora hamburgare och den andra vill ha sojafärs. Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet att berätta om deras personligheter men det jag egentligen vill säga är att de är helt olika. Trots att de är tonåringar. Det är något som vuxenvärlden ibland glömmer.

För just tonåringar blir ofta en homogen grupp. I det offentliga samtalet, på föräldramöten, eller när vi pratar om ungdomar i kyrkan. Det är en risk tror jag.

När vi börjar behandla tonåringar enbart utifrån att de är tonåringar kan det bli knasigt. Så som det blev för min sextonåriga dotters kompis på ett kristet ungdomsläger i somras.

Det hela hände under ett kvällsmöte. Predikan var över och lovsången igång. Många ungdomar gick mot förbönshörnan och just den här kvällen fick min dotters kompis för sig att hon också skulle passa på. Inte för att hon hade något mega-problem, men lite bön från en vuxen kan väl inte skada? Genom lågmäld sång och sträckta händer trängde hon sig fram och vid förbönshörnan fick hon syn på en vuxen som verkade ledig.

Förebedjaren vinkade åt henne att komma. Min dotters kompis gick dit och skulle precis be om lite allmän välsignelse när den vuxne lutade sig fram och mumlade en fråga i hennes öra:

– Skär du dig?

Den sextonåriga flickan kunde först inte riktigt ta in vad förebedjaren frågat.

– Va?

– Skär du dig? sa den vuxne igen och tittade ingående på tonåringen.

Frågan kom så plötsligt och var inte alls vad min dotters kompis hade tänkt sig.

– Alltså, jag mår inte alls så dåligt, sa hon. Jag ville bara ha lite vanlig förbön!

Det är september när min dotters kompis berättar det här för mig. Vi sitter på en kräftskiva och pillrar och skalar, men nu kommer jag helt av mig.

– Alltså, blev du inte sur? utbrister jag. Det hade jag blivit.

– Äsch, säger tonåringen bredvid mig och rycker på axlarna. Den där människan menade nog väl. Men det blev fett stel förbön sen.

Tonåringen fortsätter obekymrat att pillra med sina kräftor och jag är glad att hon är så förlåtande. Det försöker jag också vara. För visst, jag tror också att förebedjaren menade väl. Kanske hade personen hört så mycket om tonåringar som skär sig att den bara chansade. Eller så upplevde personen att Gud gav ingivelsen att ställa en närgången fråga.

Oavsett blev det fel, för den vuxne glömde en sak som är viktig. Gud möter oss inte som tonåringar. Eller som vuxna. Eller äldre. Han möter oss bara som män­niskor. Och så måste vi också möta varandra. Annars blir det fett stelt.

Läs även: Debatt: Förebedjare, bry er även efter att ni bett