24 november 2020

En tidning på kristen grund



Kultur

“Jesus undervisar aldrig på ett sätt som motsäger Toran”

“För de första kristna fanns bara en hel, och alltigenom helig, Skrift”, skriver Stefan Larsson i ett svar på Olof Edsinger debattartikel om lagarna i Gamla testamentet

Den 11 november skrev Olof Edsinger från Svenska evangeliska alliansen en kulturdebattartikel om synen på Gamla testamentets bud och lagar i dag. Nu svarar Stefan Larsson från tankesmedjan Mishkan.

Olof Edsinger ställer sig (i Dagen 11/11 2020) den viktiga frågan om hur vi som kristna ska förhålla oss till Bibelns alla bud. Jag är tacksam för Edsingers röst i den offentliga debatten, han inspirerar ofta till ett konkret lärjungaskap, där nåden inte utesluter en diskussion om Guds imperativ och förväntningar på de människor som lever i Jesu efterföljd. Den osäkerhet kring buden som Edsinger adresserar i sin debatt-artikel ryms dock delvis i den terminologi som han själv använder.

Idén om att en större del av Bibeln är ett “gammalt testamente” är ju inte biblisk, utan dyker upp först i slutet av 100-talet efter Kristus. Denna tanke baseras på antagandet att det finns avgörande teologiska skillnader mellan GT och NT, som gör att GT dels måste läsas i ljuset av NT och dels i viss mån blir inaktuellt. Detta skapar onödiga teologiska problem som Paulus och de andra troende i den första generationen av kristna inte behövde kämpa med - för dem fanns bara en hel, och alltigenom helig, Skrift.

Edsinger antyder exempelvis, som ett uttryck för den tudelade synen på Bibeln, att den nytestamentliga diskussionen om judiska identitetsmarkörer kan frikopplas från dilemmat av att hantera missionen bland icke-judar. Han får det tyvärr att låta som att de judiska Messiastroende hade initierat debatten om lagens vara eller inte vara redan innan icke-judar började komma till tro och “hedningarnas apostel” Paulus fanns med i rörelsen (något som förnekas i bland annat Apg 6:11 ff.).

Edsingers resonemang återspeglar ett vanligt antagande hos oss kristna i dag, nämligen att Jesu undervisning och livsstil så pass bröt med dåtidens judendom att Hans lärjungar var tvungna att lämna Toran bakom sig. I ett sådant narrativ så stiger Paulus in och “löser” ett problem för de judiska Jesus-efterföljarna, och ger dem de teologiska och historiska incitamenten till att överge den Torah som de redan ansåg vara en börda. Detta är dock inte den berättelse som det nya testamentet ger oss. Apostlamötet i Apg 15 visar att judar aldrig såg dopet i Messias och mottagandet av den helige Ande som ett skäl till att överge Toran och dess bud kring tempeltjänst och matlagar (vilket en noggrann läsning av Apg 10 och 11 också klart visar: visionen tolkas av Petrus som en vägledning inför mötet med icke-judar, inte som en uppmaning att sluta äta enligt Torans lagar. Ett av de fyra apostoliska buden för hedningarna i Apg 15 är dessutom ett bud om att inte äta kvävt kött, taget ifrån en sektion med mat-lagar i 3 Mos 17).

Apostlamötet handlade snarare om huruvida även hedningar var tvungna att bli judar och hålla hela Toran. Detta var ytterst en fråga om identitet, inte om moral, livsstil eller lagobservans. Paulus säger vidare aldrig explicit (som Edsinger verkar vilja hävda) att Mose Torah har ersatts av Messias Torah/lag. Jesus undervisar heller aldrig på ett sätt som motsäger Toran (även om han å andra sidan krockar med vissa samtida laglärde); i stället ser vi hur Jesus vurmar för Lagen (se till exempel Mark 7), utvecklar och fördjupar buden, samt ger sitt eget liv som exempel.

Det är detta som inom judisk antik kultur kallades för att “uppfylla Lagen” (en term som senare kristen tolkningstradition kommit att betrakta som enbart profetisk, istället för att även se den etiska tillämpningen av frasen, som i tillexempel Bergspredikan i Matt 5-7). När Edsinger åberopar kyrkofädernas system för att ändå förklara hur olika delar av Skriften har relevans medan andra har tjänat ut sin bokstavliga funktion, använder han lagkategorier som var helt främmande för både Paulus och Herren Jesus.

Om Jesus säger att Han inte har kommit för att ta bort Lagen, och därmed menar samtliga bud, “även det minsta”, varför ska vi då tillämpa senare kyrkofäders termer (som de skapat för att ta avstånd från judendomen), och föreställa oss att Jesus egentligen menade de “moraliska” buden men inte exempelvis de “ceremoniella”: en indelning som inte bara är obiblisk utan även omöjlig i många fall?

Enskilda bud rymmer ofta nyanser av både moral, kult och civila lagar. Endast med ett distanserat “utanförperspektiv” till de mosaiska lagarna kan kyrkans uppdelning av Toran tyckas vara ett lyckat projekt - sett utifrån Bibelns eget vittnesbörd fallerar sådana kategoriseringar.

Det som är mest slående med Edsingers tolkningsförslag är dock till sist att han utelämnar de profetiska texterna i GT om det nya förbundet.

Påståendet att det nya förbundet på något sätt skulle innebära ett slut på Israel som teokratisk stat är förvånande i ljuset av alla Guds löften om de tolv stammarnas framtid. Vad ska vi då dessutom göra med lärjungarnas frågor om Israels återupprättande i Apg 1, med Petrus ord om återupprättandet i Apg 3, med profetiorna vid apostlamötet i Apg 15 och i ängeln Gabriels tilltal till Maria i Luk 1 om en davidisk ättling på tronen? GT:s profetior visar vidare att själva kärnan i det nya förbundet är att Gud ska bli garanten för att alla israeliter äntligen ska kunna hålla alla bud och lagar fullt ut, att deras hjärtan ska bli omskurna och att Toran ska skrivas på deras hjärtan. Det finns ingenting i profetiorna som indikerar att alla lagar som skapar den judiska identiteten ska suddas ut när Israels Messias kommer för att rädda dem. Tvärtom. De lagar som ska skrivas på israeliternas hjärtan är samma lagar som Mose har förmedlat.

Att ta bort Toran omintetgör det storslagna i den etiska transformation som Gud har lovat sitt folk Israel. Så utifrån Bibelns alla löften vill jag tyvärr påstå att Edsinger faktiskt har plockat vissa russin ur en kaka med betydligt fler russin att välja på. Tyvärr verkar det också ibland som att det han beskriver med sina russin snarare är blåbär - saker och ting betyder inte längre vad de en gång betydde. Guds ord har enligt Edsinger inte ändrat innehåll, men likväl betydelse: jag vill ge en välmenande varning om att detta är fel väg att gå för en sund Bibelsyn och ett fungerande lärjungaskap.

---


Fler artiklar