Kultur

Filmen EO låter oss se tillvaron genom en åsnas ögon

Fredag den 24 mars har EO svensk biopremiär - Dagens recensent Magnus Sundell beskriver filmen som “En stor visuell upplevelse”

“EO” är en fascinerande och berörande film där vi får följa en liten åsna med samma namn. På en vindlande färd genom Europa får EO se och uppleva hur vi människor behandlar djuren, naturen och varandra.

Förhållandet mellan människa och åsna går långt tillbaka i tiden. Åsnor började användas som last- och dragdjur redan för 5–6 000 år sedan och finns med i många historiska berättelser, där de ofta förknippas med envishet. I Bibeln är åsnor företrädesvis fridsamma, trofasta och kloka djur som profeter, kungar och till och med Messias rider på. De blir därmed också vittnen till flera dramatiska och avgörande händelser.

Åsnan EO i filmen med samma namn av den polska regissören Jerzy Skolimowski går att beskriva på liknande sätt: envis, klok och egensinnig. Och oemotståndlig, ska tilläggas. Den lilla åsnan har charmat och berört biobesökare världen över. Filmen fick Juryns pris vid Filmfestivalen i Cannes, den var nominerad till en Oscar i kategorin “Bästa internationella film” och har en rad andra nomineringar och priser med sig i bagaget när den nu får svensk premiär.

Vi möter EO (i filmen spelad av sex olika åsnor) på en liten polsk cirkus, där akrobaten Kasandra (Sandra Drzymalska) har övat in ett nummer tillsammans med honom. Hon är också den som tar hand om EO och de båda har en ömsint relation.

Oscarsbelönade filmen ”EO” har svensk biopremiär den 24 mars.

När det kommer ett förbud mot att använda levande djur på cirkus förs EO bort, till Kasandras förtvivlan. Naturligtvis spjärnar EO emot, men vad som rör sig i honom är – liksom hela filmen igenom – upp till oss att projicera utifrån våra mänskliga ögon och känslor. Ibland gestaltas dock EO:s inre bilder tydligare, som när det gäller hans längtan efter Kasandra.

För EO börjar en vindlande resa genom Europa, mellan olika sammanhang och ägare, med möten med en rad olika människor och med andra djur. Filmen utvecklar sig till en högst annorlunda road movie. Berättelsen förs framåt med både värme och humor, men ibland blir det hotfullt och otäckt.

Ofta ser vi det som händer ur EO:s perspektiv; ibland ser vi med hans ögon, ibland följer vi med nära, nära – ibland mera på avstånd. Ofta vilar kameran på EO:s mörka och outgrundliga ögon. Det hela är fantastiskt filmat av Michał Dymek, vilket också gör “EO” till en stor visuell upplevelse.

Färden går igenom ljus och mörker, genom skogar och stadsmiljöer. Visst finns här en röd tråd, men inte alltid en tydlig kronologi eller “färdiga” avslut och övergångar mellan de olika episoderna. Filmen bjuder på såväl tydliga berättelser som scener öppna för tolkningar, på såväl rå realism som färgrik expressionism. Plötsligt dyker den franska stjärnskådespelaren Isabelle Huppert upp som grevinna och mamma till en avstängd präst – en scen som skulle kunna utvecklas till en hel film i sig.

Även om vi ibland kan känna igen oss i EO, framträder den fridsamma och kloka åsnan främst som ett tyst vittne som ser och registrerar det som sker. EO möter det moderna Europa, liksom det bästa och sämsta hos människan. Han får högst påtagligt uppleva hur vi behandlar djuren och naturen, men också hur vi behandlar varandra.

Det är ett effektivt grepp att låta oss se oss själva genom ett djurs ögon. Särskilt de här ögonen.

---

Fakta: EO

Oscarsnominerade filmen ”EO” har svensk biopremiär den 24 mars.

Regi: Jerzy Skolimowski.

Manus: Ewa Piaskowska, Jerzy Skolimowski.

Genre: Drama.

Medverkande: Hola, Tako, Marietta, Ettore, Rocco, Mela, Sandra Drzymalska, Isabelle Huppert m fl.

Biopremiär: 24 mars.

Betyg: 4 av 5.

----

Fler artiklar för dig

Mer i samma ämne

Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar