KD-ledarens samtal med Jimmie Åkesson upprörande och sorgligt

Var det rätt eller fel av Ebba Busch Thor att i mars meddela att Kristdemokraterna är beredda att föra samtal med samtliga andra riksdagspartier, inklusive SD, i politiska sakfrågor? Den frågan ställde Dagens ledarsida (26 mars) och höll svaret öppet enligt principen att, som engelsmännen uttrycker det, hur pajen smakar visar sig först när man äter av den.

Nu har pajen serverats, rykande varm, direkt ur ugnen. Och den smakar inte gott. Den smakar riktigt, riktigt illa.

De som i mars uttryckte farhågor över ett brant sluttande plan, där grundläggande ideologiska skillnader läggs åt sidan för att vinna kortsiktiga framgångar, visade sig få rätt. Det är uppseendeväckande men också upprörande och sorgligt, framför allt för många i KD:s traditionella väljargrupper.

Mitt under Almedalsveckan väljer KD:s ledare att ta med sig sin stabschef till en lunch med SD:s ledare och stabschef. Som statsvetarprofessorn Marie Demker påpekar handlar det inte om något "privat" möte där släktangelägenheter eller fritidsintressen ventilerades utan om det som på diplomatspråk kallas "pour-parlers", förberedande samtal inför regelrätta förhandlingar.

Att lunchen ägt rum basuneras omedelbart ut på sociala medier med en trevlig bild och med perfekt synkronisering mellan Busch Thor och Åkesson.

Läs mer: Busch Thor kritiseras efter lunchen med Åkesson

Och det är inte vilka områden som helst som de båda talat om. Det gällde inte väl avgränsade sakfrågor, som den om penningtvätt där KD tidigare i år gjorde gemensam sak med Vänsterpartiet och som lyfts fram som skolexempel på hur fördomsfria samarbeten med tidigare vedersakare kan gestalta sig. Nej, nu är hjärtefrågorna uppe på bordet – sjukvården, där KD fått sympatipoäng för en tydlig hållning, energipolitiken, nog så viktig också för klimat och miljö, och, mest uppseendeväckande av allt, migrationspolitiken.

Vågar man gissa att de två partiledarna knappast fördjupade sig i hur så många familjer som möjligt ska kunna återförenas på svensk jord så snabbt det bara går utan att de snarare diskuterade vilka ytterligare skärpningar och ökade krav som är möjliga att formulera?

Det har gått fort, rasande fort. Det är mindre än ett år sedan Ebba Busch Thor i flera intervjuer inför riksdagsvalet gjorde tydligt att SD:s värdegrund var fullkomligt väsensskild från KD:s.

"Om man säger sig stå upp för människovärdet, alla människors lika värde, då måste man också klara av att få det att genomsyra allt man gör. ... Jag ser inte hur de ska kunna ta sig dit. Det ligger på dem. Det ligger inte på mig", sa hon exempelvis i DN. I GP förklarade hon att hon inte kunde se ett samarbete framför sig ens på tjugo års sikt.

Sådana uttalanden är i dag inte ens värt papperet de trycktes på. SD har inte ändrat sig, inte gjort avkall på sin grundläggande ideologi, inte förklarat att tidigare ställningstaganden varit fel. Jimmie Åkesson ångar på och är på god väg att få sin önskedröm uppfylld snabbare än han kunde ana, en plats vid maktens köttgrytor.

Det är KD som har ändrat sig. Det går att hänvisa till att de politiska omständigheterna i Sverige är helt annorlunda än tidigare, efter den utdragna regeringskrisen och Januariöverenskommelsen. Det är en förklaring men det är inget försvar, ingen ursäkt.

Vad händer nu, i politiken, i Kristdemokraterna och bland väljarna?

De olika reaktionerna från de forna vännerna i den nu stendöda Alliansen ger en ledtråd på den första punkten. Centern fördömer, Liberalerna förringar, Moderaterna duckar. Slutsatsen ligger nära till hands att ett nytt trepartiblock på högerkanten rycker allt närmare.

Och i Kristdemokraterna? Det är ingen hemlighet att det finns personer, även högt upp i partihierarkin, som inte var överförtjusta ens i det tentativa närmandet till SD i mars. Vågar de träda fram och ifrågasätta eller är önskan för stark att få fortsätta att åka med på triumfvagnen, från vilken slaven som påminner om dödligheten har permitterats?

Väljarnas reaktion är svårbedömd. Ebba Busch Thor kommer att fortsätta att ligga bra till när frågan om förtroende för de olika partiledarna ställs, eftersom hon kan räkna hem även SD-väljarnas röster. Kanske stiger på nytt också opinionssiffrorna för partiet, när vissa i den lättrörliga allmänkonservativa skaran som skrämdes bort av debaclet i abortfrågan före EU-valet vänder tillbaka. Om de finns kvar när det blir dags att gå till valurnorna är långtifrån säkert.

Det är lika ovisst som reaktionen från de trogna KD-väljarna, som litat på de ideologiska utfästelserna och som nu har anledning att känna stor oro, stor besvikelse, stor sorg.

Läs mer: Busch Thor svarar Sandlund om de kristna kärnväljarna och SD