Den nya skolministern Lotta Edholm (L) fick i en interpellationsdebatt nyligen förklara varför hennes parti, som fram till valet drev ett skyndsamt förbud av samtliga konfessionella friskolor, nu drar tillbaka den förra regeringens lagförslag om etableringsstopp. Från att vilja stoppa alla vill (?) Liberalerna plötsligt inte ens stoppa nya. Så kan det gå om man skriver på ett Tidöavtal.
Riksdagsledamot Linus Sköld (s) var, som Dagen skrivit om på nyhetsplats, inte nådig i sin kritik mot att Tidöavtalet i huvudsak fokuserar på problem med muslimska friskolor och påstod att Edholm “vikit ned sig för aningslösa frikyrkovänner och mörka islamofober”. Sköld argumenterade att de kristna skolorna hade de senaste och de kanske mest flagranta missförhållandena. Det är anmärkningsvärt av Sköld. För hur allvarligt det än är med den kritik som framförts mot några få kristna konfessionella skolor är det väl kreativt av socialdemokraten att påstå att den skulle vara allvarligare än antidemokratisk verksamhet och kopplingar till våldsbejakande extremism. Tidöavtalets skrivningar om islamism och extremism på vissa muslimska friskolor är alltså inte tagna ur luften.
Men om L tidigare drev att alla konfessionella skolor ska förbjudas, något som är orimligt sett till lagar och konventioner, är det likaså orimligt att SD, sin vana trogen, enbart vill förbjuda muslimska friskolor. Det är inte förenligt med en sekulär stat.
[ Kingdom centers skola anmäld till Skolinspektionen - igen ]
Lotta Edholm försvarade tillbakadragandet av etableringsstoppet med motiveringen att riksdagen så sent som i juni beslutade om skärpta krav och ökade möjligheter för Skolinspektionen att göra tillsyn av konfessionella skolor. Hon har helt rätt i att det gått för kort tid för att kunna avgöra om ytterligare åtgärder skulle behövas. Det ska jämföras med skolministerns företrädare, Lina Axelsson-Kihlbom (S), som redan en månad efter skärpningarna valde att gå fram med ett lagförslag med etableringsstopp. Förslaget fick dock Lagrådet att ställa frågor till den dåvarande regeringen om huruvida ett stopp av samtliga nya konfessionella friskolor vore proportionerligt sett till de effekter man önskade. Det är, minst sagt, en alldeles rimlig fråga.
Som så ofta finns det skäl att be om rim och reson i ivern att stoppa och förbjuda – en smitta som många politiker har gemensamt. Det hindrar dock inte att missförhållanden och oprofessionella inslag som förekommit på vissa kristna konfessionella skolor inte måste tas på allvar.
[ Marie Demker: Jaktsäsong på konfessionella skolor ]
Det är bekymmersamt om det finns skolor vars huvudsyfte är att frälsa eleverna. Det är en hopblandning mellan kyrkans och skolans huvuduppdrag som är svårförenlig med styrdokumenten. De enstaka oseriösa huvudmän som inte klarar av rågången och/eller att bedriva professionell utbildning och säkerställa att de konfessionella inslagen såsom morgonandakter är frivilliga, måste vidta åtgärder – eller stänga.
Men det är orimligt att de få som missköter sig ska förstöra för den överväldigande majoritet av de omkring 70 svenska konfessionella friskolor som bedriver erkänt god utbildning där eleverna trivs och dessutom inte sällan får bättre resultat än andra skolor.
[ Dagens ledarredaktion: Det finns en väg framåt för konfessionella friskolor ]
