Helsingborg. I helgen hade Kristdemokraterna sin partistämma. Det är oklart om det berodde på att Ebba Buschs inledande tal innehöll ett stort mått av allvar - bland annat över 20 minuter om Israel och Hamas, partiets opinionsläge eller det uppslitande Skyttedalskriget, men det verkar inte råda någon direkt väckelsestämning i partiet. Inte mycket “för vi sitter i regeringen, hurra vad vi är bra!” Det är nog sunt.
Busch la en inte så liten möda på att påminna sitt parti om att KD aldrig tidigare haft så stort inflytande. “Vi finns till för en tid som denna – inte för de kortsiktiga opinionsvinsterna”, sa partiledaren och poängterade att hon har en åttaårsplan för att rusta samhället starkt. Med andra ord: hav tålamod, känn ingen oro, håll fast, håll ut. Om man behöver signalera det, beror det på att det finns ett behov av det.
Det är klart att det är viktigt för Busch att visa på partiets bidrag in i regeringsarbetet. En och annan kan nog fråga sig om det verkligen är KD-politik som syns i regeringsförslag som återvändandecenter, minimilön och angiverilag, eller om det enbart är SD som håller i taktpinnen.
Det av Busch efterfrågade höga taket i samtalen var tydligen endast i mån av tid.
Hela poängen med Helsingborgstinget var att fokusera på vad KD står för och inte står för. Bortanför regeringspropositioner och Tidöavtal. Det antogs bland annat ett nytt familjepolitiskt program, som Felicia Ferreira skrivit om. Bortsett från några små gupp på vägen (bland annat ska partiet nu driva införandet av ordningsbetyg) fick partistyrelsen igenom alla sina förslag.
Men i partiet lever ännu ett visst motstånd, om än i tynande form, till att samverka med SD. Några motionärer ville se rikstinget ta ställning för att partiet aldrig ska sitta i regering med ytterkantspartierna (alltså i praktiken en närmast centerpartistisk hållning). Medan mörkret föll över Raoul Wallenberg-monumentet intill Öresund utanför konferenslokalerna, uppstod formaliaturbulens då motionärerna inte fick uttala sig eftersom klockan blivit sen. Det av Busch efterfrågade höga taket i samtalen var tydligen endast i mån av tid.
Motionen avslogs, som Dagen skrivit om, och partiets dörrar och famnar för alla möjliga regeringskonstellationer förblev öppna. Någon motiverade det med att det under kristid skulle kunna bli påkallat med en samlingsregering – ska partiet då tacka nej? Det är en rimlig invändning.
[ Sara Skyttedal - kristdemokraten som delar partiet ]
Bortsett från att relationen till SD fortfarande letar sig in i partiets interna debatter, spökade det stundande EU-valet fortfarande. En av orsakerna till att det ett par veckor tidigare uppstått en personstrid kring vem som ska toppa listan är att få i partiet tror att KD kommer kunna behålla två mandat och varken Sara Skyttedal eller David Lega ville bli utan plats. Och oron är högst påtagligt för att om partiet blir helt utan mandat i EU så kommer hittills ohotade Ebba Busch bli ifrågasatt på ett helt nytt sätt.
Visst kan det vara så. Men det troligaste är dock att Busch, som älskar att slå ur underläge, kommer sitta kvar, och fortsätter att hålla tal inför beundrande partister om samhällsbygge, familjens roll, falukorvar, icke valbara värderingar. I alla fall så länge hon själv önskar.
