Skrivandets heliga dimensioner

Vad är det en människa egentligen gör när hon sätter sig ner för att formulera en mening? När hon sätter pennan mot pappret, eller i våra dagar, låter fingrarna löpa över tangentbordet i jakt på de rätta orden? Det är inte utan poäng att en fullbordad språklig enhet, ofta kännetecknad av förekomsten av ett finit verb, på svenska kallas för mening. Här finns en dubbeltydighet som låter oss ana skrivandets existentiella dimensioner. Att formulera sig språkligt handlar inte endast om att försöka ordna ord och satser så att de formar begripliga språkliga entiteter. Det handlar lika mycket om att försöka ordna tillvaron. Varje mening försöker fånga en innebörd. Varje mening sträcker sig mot den outgrundliga betydelse som existensen bär på. Varje människa som skriver på allvar söker efter Meningen.