102 personer lät döpa sig i Hillsong

Söndag den 10 dec­ember ­går till historien för den svenska Hillsongfamiljen. Totalt 102 personer döptes på sex olika platser. Dagen besökte Vasateatern i centrala Stockholm där 22 människor döptes i en gudstjänst präglad av jubel och lovsång.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

I korsningen Vasagatan-Kungsgatan spärrar en polisbil av vägen upp mot Konserthuset där Nobelprisutdelningen pågår för fullt bara några kvarter bort. Ett stenkast bort i riktning mot LO-borgen stundar vitt skilda festligheter. Det är dopgudstjänst på Vasateatern. Jo, du läste rätt! I dessa salonger firar nämligen Hillsong Stockholm sina gudstjänster nuförtiden.

För ett år sedan, hösten 2016, höll trollkarlen Joe Labero sin magiska show just här. Nu står en rund, portabel dopbassäng på samma scen. Allt är redo för förvandlingsnummer av helt annat slag.

– Gud är här och han är på vår sida. Come on Hillsong, manar lovsångspastorn Eric Liljero, varpå bandet och lovsångarna drar igång och salongen exploderar i allsång och lyfta händer.

”This is no performance,

Lord I pray it’s worship ...”

Dopklasser

600 människor ryms i lokalen och det ser välbesatt ut från min position på femte bänkraden. Förväntan ligger i luften. Församlingen har taggat rejält för detta tillfälle. Dopklasser har hållits för intresserade och nu väntar de ivrigt i kulisserna medan lovsången växer sig stark. De som ljudisolerade lokalerna i samband med en renovering för några år sedan visste vad de gjorde. Grannarna i lägenheterna ovanpå ska inte märka av vare sig Hillsong eller rockbandet Foo Fighters, vars septemberspelning lär ha varit rejält högljudd.

”I give my whole life,

to honour this love,

by the lamb who was slain,

I’m forgiven”

Se också: René: ”Dopet förändrade hela mitt liv”
 

Dags för dop

Ytterligare en lovsång, nu på svenska och betydligt lugnare tempo, och sedan upptempo igen och mitt i sången ansluter pastor Andreas Nielsen till lovsångsgänget där framme som han nu anför. Sedan är det dopdags.

– Vi döper inga färdiga människor. Vi döper bara vanliga människor, deklarerar Nielsen samtidigt som en lång rad svartklädda människor radar upp sig från vänster i en lång kö till dopbassängen.

Applåder och segerrop

Varje dopkandidat har två personer med sig, en på vardera sida. Så varje gång en ska döpas, ska tre ner i bassängen. Andreas Nielsen står bredvid och presenterar respektive dopkandidat. Vi får veta namn och kort bakgrund, sedan uttalar han doporden och dopförrättarna hjälps åt att sänka ner och resa upp personen ifråga.

Applåder. Segerrop.

Det är påtagligt hur olika dessa människors liv har sett ut innan de hamnade här. Bakgrund. Ålder. Kön. Nationalitet. En salig blandning. Påfallande många är nykristna. En man och hans hustru döps efter varandra. En pappa och en farfar döper sitt barn/barnbarn. Två bröder döper sin mamma. Det sistnämnda har jag aldrig någonsin varit med om, trots att jag bevittnat åtskilliga dopförrättningar. Jag tycks inte vara den ende som blir särskilt berörd, atmosfären i den stunden är närmast elektrisk.

Mamman är också den sista i raden av de 22 som döps här och nu. Hela dopceremonin har tagit knappt tjugo minuter. Det hela sker effektivt men med bibehållen värdighet och de personliga glimtarna som återges kring var och en gör klart att det handlar om verkliga, vanliga liv som förvandlats i ett gudomligt förvandlingsnummer som Joe Labero aldrig kommer att komma i närheten av hur mycket han än svingar sin trollstav.

– I dag har jag döpt upp min predikotid, konstaterar Andreas Nielsen och talar sedan koncentrerat om dopet och varför det är så viktigt.

Hans essens är att Gud tar hand om oss varje dag, varje timme, varje minut och varje sekund.

– Dopet är ingen bekräftelse eller examen, det är starten på det nya livet med Gud, säger Andreas Nielsen.

Lilla Erstagården