Nyheter

Fråga: Vilket är ditt finaste minne från Lappis?

Sex konferensdeltagare delar sitt bästa minne från Lapplandsveckan.

1 av 5

Linnéa Westman, 69 år, Karlsgård, strax utanför Husbondliden. Har varit på Lapplandsveckan ett trettiotal gånger.

– Mitt finaste minne är när jag var här med min mamma förra sommaren. Det blev sista gången vi fick vara här tillsammans. Annars tycker jag att konferensen håller en jämn nivå varje år. På tordag ska jag komma hit med mina barnbarn.

Daniel Granlöf, 36 år, Östersund, har varit på Lappis så länge han minns.

– För mig är det inte ett minne från en enskild vecka som sticker ut. En riktigt god känsla som är återkommande varje år är den känsla man får när man närmar sig konferensområdet och ser vägskyltarna med allt lägre hastighetsbegränsningar. Först är det 70, sedan 50 och till sist 30. Då känner man stor förväntan på vad veckan ska ge.

Christina Boman, 53 år, Holmsund, utanför Umeå. Har varit på Lappis för sedan mitten av 1970-talet.

– Jag har många fina minnen från Lappis, men det allra finaste måste ändå vara när jag träffade min man här i början av 1980-talet. Vi var i våra bästa ungdomsår och umgicks i en stor grupp av ungdomar. Vi grillade och fikade och gjorde andra roliga saker. Efter lite om och men blev det vi två. Vi gifte oss och bildade familj. I dag har vi två vuxna döttrar.

William Jacobsson, 22 år, Rusksele, har varit på Lappis så länge han minns.

– Ett fint barndomsminne har jag från barnområdet här på Lappis. Jag var runt tio år och var med i ett kuddkrig som arrangerades för barnen. Det var väldigt roligt. Jag har även fina minnen från min tonårstid då jag var engagerad i teknikarbetet under veckan. Det var väldigt givande att göra det, man fick se Lappis från en ny sida.

Carina och Anders Bergner, 58 och 68 år, Bjästa. Hon var på Lappis för första gången i början av 1980-talet, han för runt tio år sedan.

– För mig är varje Lappis som ett enda smörgårdsbord där man får njuta av bibelstudier och gudstjänster. Här träffar man också en massa människor som man inte träffar annars. Det finns ett tydligt före och efter för oss efter varje Lappis, säger Carina.

– Jag minns mitt första möte med Lappis som en härlig upplevelse. Man tar med sig en del av den fina atmosfären när man åker hem, säger Anders.

Läs mer | ”Unga deltagare ger hopp om framtiden”

Fler artiklar för dig