Missionskyrkan i Södra Vi gör återstart – i stället för att lägga ner

Adventssångerna ljuder i kyrksalen i Missionskyrkan när Riksförbundet Pensionärsgemenskap, RPG, håller samling med efterföljande risgrynsgröt och lotterier.

Skratt och stoj vid borden.

Det är några av de tolv aktiva medlemmarna i missionsförsamlingen i Södra Vi, den enda frikyrkan på orten, som har förberett det praktiska och dukar av från borden. Flera av dem är i 80-årsåldern.

Funderat över att lägga ned

Med stigande ålder har gruppen ställt sig frågan vad som ska hända med församlingen framåt. Det berättar Febe Boman, tidigare lågstadielärare och nu ordförande i gemenskapen.

–  Vi har frågat oss vad som händer med gruppen om fem-tio år. Valet har varit att lägga ned eller att försöka satsa, säger hon.

Stundtals har det känts tungt. Men församlingen har ändå landat i att göra det modersamfundet Equmeniakyrkan kallar för en ”återplantering”. Man har fått hjälp med en mentor utifrån, och dessutom ekonomiskt stöd för att kunna halvtidsanställa en pastor under tre års tid, där de också satsar egna pengar.

Pastor på gång

Efter årsskiftet flyttar den nya pastorn Patrik Berg till Södra Vi utanför Vimmerby, men tjuvstartar redan nu i december. Han kommer till en ort med 1 200 invånare, en ICA-butik, en låg- och mellanstadieskola samt ett bibliotek som är öppet två dagar i veckan i centrum.

Här finns ett par stora industrier – och relativt gott om sysselsättning – men samtidigt en del sociala problem.

–  Vi längtar efter att kunna sträcka oss ut till samhället och att få presentera Jesus. Det är det som driver oss att gå vidare och inte lägga av, säger Febe Boman.

De unga flyttar

Berna Karlsson agerar ordförande för RPG när Dagen är på besök, men tillhör också Missionsförsamlingen. Innan gröten ska serveras berättar hon minnen från slutet av 1960-talet då de var ett 70-tal medlemmar i kyrkan. Men tiderna har förändrats.

–  Våra ungdomar som utbildar sig flyttar härifrån, konstaterar hon. Men två av de som har vuxit upp i församlingen har blivit pastorer, en har blivit präst och två diakoner. Så verket finns, fast inte här.

De flesta besökarna i Missionskyrkan den här dagen går in ”köksingången” närmast parkeringen i stället för genom stora entrén. Så är det också på gudstjänsterna på söndagarna. Besökarna är väl hemmastadda i lokalerna.

Behöver yngre krafter

Med återplanteringen handlar det nu om att i stället försöka öppna upp gemenskapen för helt nya människor.

För att det ska bli möjligt att nå nya grupper i Södra Vi behöver yngre krafter och nya tankar komma in, menar de äldre i församlingen. Isabelle Linder, 49 år, är en av dem som vill vara med och tänka framåt. Hon är inflyttad från Stockholm och brukar gå till Missionskyrkan i samhället, där hon nu bor.

–  Det är inte alltid Bullerbyn här, som man kanske kan tro. Här finns samma problem som i Stockholm fast i mindre skala. Församlingen har stora behov att möta både när det gäller ensamhet, missbruk och barn som kan driva omkring, säger Isabelle Linder.

Medbjuden av en granne

Diana Heiszler, också hon 49 år, har flyttat in från Tyskland och blivit döpt i Missionskyrkan. Hon blev medbjuden av sin granne Britt och har känt sig väldigt välkommen.

–  Jag kom hit ensam utan att känna någon, och fann både Gud och människor. Det finns säkert fler i Södra Vi som – precis som jag – inte vet att Gud finns här, säger hon.

Det är på det sociala området som församlingen har identifierat fem stora behov på orten när man har gjort en omvärldsanalys inför återstarten. Förutom ovan nämnda handlar det också om integrationsarbete samt om att skapa meningsfull sysselsättning för långtidsarbetslösa.

Karl Oskar Fredriksson är pastor i grannförsamlingen Betel i Djursdala, sju kilometer bort. Han har också varit anställd av Missionskyrkan i Södra Vi för att göra en förstudie kring om en återplantering av församlingen ska göras eller inte.

Karl Oskar kommer även fortsättningsvis att finnas med i en mindre planeringsgrupp som ska konkretisera det framtida arbetet. På ideell basis för hans del. Under 2020 är tanken att försöka möta ett av de fem behovsområdena, till att börja med.

–  Vi vill jobba relationsinriktat. Dela vardagen med människor och samtidigt vara kyrka mitt i byn, säger Karl Oskar Fredriksson, som vid det här tillfället är i Missionskyrkan för att leda barngruppen Klippan på kvällen.

De senaste tio åren har Betel i Djursdala, som är en församling inom Evangeliska frikyrkan (EFK), firat gudstjänst ihop med Missionskyrkan i Södra Vi på söndagarna. Man är på respektive ort varannan vecka. Tillsammans kan man då samla 30-40 personer, inklusive några tonåringar/ungdomar.

Goda relationer har Missionskyrkan också med Korskyrkan i Vimmerby och Svenska kyrkan i Södra Vi. Det är exempelvis kyrkoherden som talar i samband med RPG:s adventssamling. Men det är inte aktuellt att gå ihop med någon av församlingarna. I stället vill man samverka flitigt.

Sårbarhet viktigt

På väggen utanför köket i Missionskyrkan sitter ett vitt plakat med ett antal punkter nedskrivna för hand om vad som är viktigt för församlingen. Där står till exempel:

Gemenskap för ALLA

Vänskap – bygga relationer

Mottagliga för Guds tilltal

Nå de trasiga

Våga visa sårbarhet

Det är ledord som har vuxit fram under samtal i den lilla församlingsgruppen ihop med deras mentor.

”Viktigt att börja med sig själv”

Karl Oskar Fredriksson skriver i församlingens projektplan: ”Den största utmaningen är att få till en ny församlingskultur, då vi både är vana vid hur det har varit och rädda för det nya. Men viljan finns, och ett tydligt diakonalt fokus där det vi gör först och främst handlar om andra och inte om oss själva.”

Febe Boman är inne på samma tankegångar när den tidigare nedläggningshotade församlingen nu står i startgroparna för att satsa framåt.

–  Det är viktigt att börja med sig själv. Vi måste känna att vi är en gemenskap som vill öppna upp. Annars är det ingen idé att gå in i detta, säger hon.

–  Vi är inte perfekta människor, men vi vill ge Jesu kärlek vidare.

Läs mer Lasse Svensson: Allvarligt läge för Equmeniakyrkan

Läs mer Equmeniapastorer om medlemstappet: En sorg att vi är i detta superallvarliga läge

[ Equmeniakyrkans utveckling i siffror ]

[ Infogram ]