Sara Forslund: Förminska inte vem Gud är

Per Kristiansson skriver i sin replik (21/4) att "Gud behöver inte fler namn. Eller kanske ännu hellre, Gud har inget namn". Men i den bibliska traditionen är beskrivningen av Gud och variationen för Guds namn oändligt rik och omfattande. Vid en närmare studie har man räknat upp till hundra olika namn. I 1 Mos 16:13 ger slavkvinnan Hagar Gud ett helt nytt namn: "Du är Seendets Gud." Den första ensamstående mamman i Bibeln gör en språklig och teologisk handling som ingen i hennes samtid räknar med att en kvinna ska göra. Det är ett namn som föds ur hennes lidande och livserfarenhet och som Gud aldrig har haft förut. Ett namn som bara hon kan ge.

Att kunna tillämpa en namngivning med kvinnligt identifierbara ord som "Moder" är enligt Kristiansson obegripligt. Det styrker hela min poäng att bilden av Gud som moder känns så främmande och ovan för de flesta att det helt enkelt har blivit synonymt med något otänkbart. Men varför skulle moder vara mer obegripligt än fader? Att använda kvinnliga och moderliga metaforer och gestalter för Gud är inte heller en "individuellt anpassad bild av Gud" som Kristiansson menar eller "människoskapande ideologiska släggor" som Gunnar Asp påstår (22/4). Precis som Carolina Klintefelt också påpekar (28/4) och trots sin marginalisering är den högst existerande i Bibeln inte minst i Jes 66:13 "Som en mor tröstar sitt barn, så skall jag trösta er." I den magnifika dikten i Ords 8:22–31 relateras den kvinnliga visheten även till skapelseakten. Andra exempel är Ps 131:2, Ord 1:20–33, 9:1–6, Jes 42:14, 49:15, Sal Vis 7, Matt 13:33, 23:37, Luk 13:34, 15:8–10.

Gunnar Asp menar i sin replik att feminismteologin enbart ägnar sig åt språklig konstruktivism. Det handlar snarare om att börja använda hela registret av metaforer och bilder om Gud som redan finns i Bibeln på ett mer ömsesidigt och försonande sätt. Asp ställer också frågan om vi utan den feministiska analysen kommer betrakta Gud som en man. Självklart förstår jag att de flesta inte tolkar maskuliniteten bokstavligt. Men ja, om Gud på det språkliga planet enbart framställs som man, kommer konsekvensen bli att män upplever sig som mer lika Gud än vad kvinnor är. Jesus manlighet har också inom den romersk-katolska traditionen uppfattats som en ontologisk nödvändighet för att frälsningen skulle kunna genomföras. En kvinna skulle därför inte vara möjlig i rollen som frälsare och därmed även otänkbar för prästämbetet.

Jesus använder inte ett enhetligt språk om Gud utan ett färgrikt och varierande som vi kan se i de fantasifulla liknelserna. Hans egen bön var formad av de dagliga, veckovisa och årliga judiska ritualerna i hemmet, synagogan och templet. Jesus användning av "Fader" är som den textkritiska bibelforskningen visat inte nödvändigtvis så vanlig och central som en bokstavlig läsning kan antyda. Räknar man tillämpningen av Gud som Fader i evangelierna framkommer en markant ökning: fyra gånger i Markus, 15 gånger i Lukas, 49 gånger i Matteus och 109 gånger i Johannes. Det är därför möjligt att det handlar om en spirande tradition och språklig trend i sättet att tala om Jesus och hans relation till Gud. Det pekar mot en teologisk utveckling i den tidiga kyrkan mer än ett rikligt användande hos den historiske Jesus. Därför är det riskfyllt att hävda att Fader skulle vara det enda rättesnöret att bedja och tilltala Gud på. Asp menar att feministteologin ägnar sig åt språkkonstruktivism men tillämpar själv språkreduktionism.

Det behöver inte vara en motsättning mellan att tolka Bibeln som Guds ord och samtidigt vara öppen för historisk-kritisk och hermeneutisk analys. Hans-Georg Gadamer, filosof och hermeneutiker, betonar vikten av att det finns en livsrelation mellan texten och tolkaren. Detta beskriver han som "en tillhörighet" där den hermeneutiska läsningen innebär att också få en ny förståelse av sig själv. Trons verklighet är av yttersta vikt men om den inte samtidigt vävs ihop med aktuella frågor från vår egen tid blir Bibelns budskap ett osammanhängande mumlande och vi tappar förmågan till utveckling och relevans.

Ett ömsesidigt användande av metaforer för Gud kan ge oss en djupare insikt om Guds olika egenskaper och attribut. I Bibeln kan vi läsa att Gud är mor, far, make, älskade, följeslagare och vän, försvarare, befriare, kung, krigare, domare, krukmakare, herde, bonde, tvätterska, byggnadsarbetare, slaktare, keramiker, fiskare, barnmorska, köpman, läkare, kvinnlig bagare, lärare, författare, konstnär, sjuksköterska, metallarbetare, hemmafru, en födande kvinna, en ammande kvinna som tar hand om sina barn, ett rytande lejon, en svävande moderfågel, en arg moderbjörn och skyddande moderhöna, ljus, moln, sten, eld, vederkvickande vatten och livet självt.

Beskrivningarna av Gud är lika mångfacetterade som stjärnorna och tillsammans kan de ge oss en indikation av Guds mysteriefulla kosmos. Men vi ska vara försiktiga med att låsa in Gud i ett namn, en stereotyp eller idolisering. Vi bör aldrig sluta söka ny förståelse om vem Gud är.

Sara Forslund, artist och student THS