Per Kristiansson: ”Gud som mor” är obegripligt

Evangelium måste vara begripligt. Men hur ska kvinnor uppleva syndernas förlåtelse om bara ”skäggen” definierar vad som är synd, skriver Per Kristiansson.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Precis som Sara Forslund reflekterar (14/4) över visste inte heller jag att jag var feminist förrän jag började studera teologi. Jag har dock ett stort handikapp visade det sig – jag är en vit, privilegierad, utbildad och medelålders man. Med skägg! Att begära replik på ett feministiskt debattinlägg är med den meritförteckningen kanske en smula fåfängt men jag menar att det finns ett annat perspektiv.

Gud behöver inte fler namn. Gud är den Gud är. Ända sedan Andra Moseboken har all strävan att ge Gud ett namn egentligen misslyckats och varje försök att beskriva Gud bleknar som bläcket på ett Ica-kvitto. Varken Herre, Jahve, Elohim, valfri världslig metafor eller nydanande språklig konstruktion har kommit i närheten av en beskrivning av vem Gud är. Den som kom närmast var Jesus själv. Men i Johannesevangeliet gick även han tillbaks till början: ”Jag är ...”.

Jag menar att vi inte behöver göra fler försök. Gud är den Gud är och i vår iver att försöka klä Guds essens eller mysterium i språklig dräkt riskerar vi att göra oss obegripliga eller ännu värre, att stå i vägen för Guds ord. Och som C S Lewis sa är kristen­domen som den är, oavsett om vi tycker om den eller inte.

Läs mer Gunnar Asp: Jesus kallade Gud för far – det räcker för mig

Vi har egentligen bara en enda uppgift och det är att göra alla folk till lärjungar. Varje dag ska vi kunna säga till oss själva att i dag har vi gjort något för att alla ska kunna höra Guds ord och bli frälsta.

Men det effektivaste sättet att förlora människors öra är att vara obegriplig. Att exempelvis kalla Jesus för vår Moder är för de flesta just obegripligt. Och även om jag förstår vart Sara Forslund vill komma blir det bästa det godas fiende. Om vi vinner en människa till Guds rike genom att tappa två på vägen har vi misslyckats och den strävan att inkludera som Sara efterfrågar leder till språkförbistring. Med våra krav på en individuellt anpassad bild av Gud bygger vi ett nytt Babels torn.

Referensen till ”skäggen” gjordes troligen av läraren för att poängtera att det är ett problem att heliga skrifter uttolkas och att teologi i de flesta fall i världen skapas av män som råkar ha skägg som en del av uniformen. Det var med all säkerhet ett försök att inkludera. Därför blir det ironiskt nog en bra illustration till att metaforer och bilder inte når fram till alla, det vill säga de exkluderar.

Läs mer Carolina Klintefelt: Varför skulle just bilden av Gud som mor vara fel?

 

Med detta sagt är jag den förste att erkänna att vi har ett stort problem både i och utanför kyrkan. Det är ett problem att huvudsakligen män har formulerat och redigerat Bibeln. Det är nog till och med osmakligt att Bibeln kryddas med långa passager av androcentriskt språk och stundom misogyna bilder. Och trots att Bibeln på sina ställen är radikal i sitt ställningstagande för kvinnors jämlikhet finns det andra formuleringar som knappast skulle passera redaktörens granskning i dag. Jag önskar att det vore annorlunda. Men allt detta går att hantera i predikningar och undervisning. Alla fiskar har ben som måste rensas ur och jag är beredd att hålla i kniven.

Det som däremot drabbade mig som ett blixtnedslag i höstas och som måste ses som djupt problematiskt är att nästan alla beskrivningar av synd görs från ett manligt perspektiv. Hur kan någon annan än en man identifiera sig med typiskt manliga tillkortakommanden? Varför ska ett patriarkalt system tjäna som bild för människans egenkärlek och bortvändhet från Gud?

Ännu i dag lever arvet från medeltidens påhittade kardinalsynder kvar. Högmod och vrede är egenskaper som direkt förknippas med testosteron. Lättja och lust skulle visserligen kunna vara jämlika synder men har om vi ska vara ärliga har de använts för att hålla kvinnor i schack. Reformationen spär på och betonar stoltheten som synd med referens till Paulus. Beskrivningar av synd gör alltså ett manligt avstamp och det hjälper inte att det som anses vara dygdigt har traditionellt kvinnliga förtecken – det gör bara bilden av synden ännu mer manscentrerad.

Traditionens bild av kärlek är ofta målad med manlig pensel och många dygdemönster speglar en androcentrisk världsbild. Kärlekens lov är ju i sin kärna en vacker bild för ett äktenskap. Men där sätts punkt. Äktenskap har varit kvinnans ”karriärväg” och tillåtna uttryck för kärlek. Det lever kvar än i dag. Skambeläggningen av (o)frivillig barnlöshet är bara ett exempel. Eller ännu värre – adoption som ensamstående.

Läs mer Gunnar Asp: Farligt införa alternativa gudsbilder genom språk

 

Även om vi kan argumentera för att mycket har blivit bättre får kvinnor och män helt enkelt inte samma tilltal. Och kanske inte samma chans till syndernas förlåtelse och frälsning!

Synden har byggts in i samhällets murverk och för mig är det klart; den man som inte begriper att det finns strukturer i samhället, språkbruk på arbetsplatser, traditioner i kyrkan och later i hemmet som gynnar män har inte tänkt färdigt. Den som tror att metoo-rörelsen har gjort något annat än att skrapa på ytan är naiv. Problemet kvarstår och det är synd. Bokstavligen.

Vi kristna har varit med att skapa problemet. Alldeles ensamma utan Guds hjälp. Det är dags att bekänna den synden. Då kanske vi kan klara uppgiften att göra alla folk till lärjungar.

Per Kristiansson, språkvetare och student THS

Läs mer Sara Forslund: Även kvinnan är skapad till Guds avbild

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (100%)
  • Vet inte (0%)

1 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Fysiska gudstjänster
Dan Salomonsson, Sara Mellergård, Krister Liljegren.
Foto: Natanael Gindemo & Privat
Foto: Natanael Gindemo & Privat
Kyrkoledarval i Equmeniakyrkan